Skyddstillsyn efter misshandel i Visby

Den tilltalade döms för misshandel efter en nattlig händelse i centrala Visby den 17 maj 2025. Tingsrätten fann att han åtminstone utdelade ett par knytnävsslag mot målsäganden när denne låg på marken. Han frikändes däremot från påståendet att han tillsammans med en annan person skulle ha misshandlat målsäganden genom upprepade slag och sparkar, eftersom domstolen inte ansåg det styrkt att våldet varit gemensamt på det sätt som åklagaren gjort gällande. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en gärning, rubricerad som misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, med händelsedatum den 17 maj 2025. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad ha misshandlat målsäganden genom upprepade slag och sparkar mot ansikte och överkropp på Södra Kyrkogatan i Visby. Åklagaren gjorde också ett andrahandsyrkande om medhjälp till misshandel för den medtilltalade.

Domstolen godtog inte åklagarens beskrivning fullt ut. Tingsrätten ansåg visserligen att den tilltalade var den som fick målsäganden att falla omkull, men fann att det inte gick att dra någon helt säker slutsats om hur det skedde. När det gällde våldet sedan målsäganden låg på marken ansåg rätten det klarlagt att den tilltalade utdelade åtminstone ett par knytnävsslag. Det var däremot inte med säkerhet utrett att målsäganden även sparkades. Den tilltalade dömdes därför för misshandel bestående av i vart fall ett par uppsåtliga knytnävsslag mot målsäganden när denne låg på marken.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på förhör med målsäganden, den tilltalade, den medtilltalade och flera vittnen samt på fotografier, övervakningsfilm, anmälan, journalanteckningar och rättsintyg. Rätten fäste särskild vikt vid att skadorna på målsäganden och vittnesuppgifterna visade att ytterligare våld utövades efter att målsäganden fallit till marken. Domstolen ansåg att det inte fanns någon anledning att räkna med att någon annan än den tilltalade eller den medtilltalade skulle ha varit inblandad.

När det gällde den medtilltalades roll fann tingsrätten att det inte var styrkt att han utövade något våld mot målsäganden. Däremot ansåg rätten att han genom att hålla undan ett vittne och därigenom underlätta angreppet hade främjat misshandeln. I den delen dömdes han alltså för medhjälp till misshandel, men artikeln fokuserar här endast på den tilltalade.

Rätten bedömde att målsägandens skador, bland annat blåmärken i ansiktet, rodnad och svullnad under det högra ögat samt hudavskrapningar, stämde överens med att skadorna uppkommit genom trubbigt våld. Domstolen konstaterade också att provokation från målsägandens sida hade föregått händelsen, vilket beaktades i straffmätningen. Samtidigt ansåg rätten att provokationen inte gav stöd för någon nödvärnssituation när den tilltalade utdelade slagen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn, och övervakare ska utses av frivården. Tingsrätten anförde att den tilltalades ungdom beaktats vid straffmätningen enligt 29 kap. 7 § första stycket första meningen brottsbalken.

Han ska också betala 16 500 kronor i skadestånd till målsäganden, solidariskt med den medtilltalade, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 maj 2025. Av beloppet avser 15 000 kronor kränkningsersättning och 1 500 kronor sveda och värk. Målsägandens krav på ersättning för förstörd telefon och förstörda hörlurar avslogs.

Den tilltalade ska vidare betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska också återbetala 45 471 kronor av kostnaderna till staten.