Försök till utpressning och misshandel ledde till skyddstillsyn med samhällstjänst i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till utpressning, misshandel, övergrepp i rättssak och olaga hot. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens påföljd från fängelse till skyddstillsyn förenad med samhällstjänst 200 timmar, med ett alternativstraff om fängelse i nio månader. Hovrätten justerade också skadeståndet till målsäganden och fastställde att den tilltalade ska betala 32 600 kronor solidariskt med två andra dömda personer. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser under slutet av juni 2020. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans med andra deltagit i brottslighet riktad mot målsäganden. Tingsrätten fann den tilltalade skyldig till försök till utpressning under perioden 22–29 juni 2020, misshandel vid två tillfällen under samma period samt olaga hot. Påföljden i tingsrätten bestämdes till fängelse två månader och skyddstillsyn, och den tilltalade ålades att betala skadestånd till målsäganden samt avgift till brottsofferfonden.

I hovrätten yrkade åklagaren att två av de medtilltalade även skulle dömas för misshandel, alternativt medhjälp till misshandel, och att påföljden för den tilltalade skulle bestämmas till fängelse. Den tilltalade motsatte sig ändring och yrkade frikännande samt att skadeståndet skulle sättas ned. Hovrätten prövade därmed tingsrättens dom som ett överklagande och tog ställning till såväl skuldfrågan som påföljden och skadeståndet.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade skulle dömas för misshandel den 22 juni 2020, i enlighet med tingsrättens bedömning. Åtalet avsåg även försök till utpressning och övergrepp i rättssak mot målsäganden samt misshandel och olaga hot mot en annan målsägande. I dessa delar gjorde hovrätten inga andra bedömningar än tingsrätten och rubrikerna stod därför fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. På begäran av målsäganden hölls tilläggsförhör med målsäganden själv och med ett vittne. Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att målsägandens berättelse var trovärdig och hade stöd av övrig bevisning.

När det gällde den tilltalades ansvar för misshandel konstaterade hovrätten att utredningen visade att den tilltalade befann sig på platsen och att han hade fällt målsäganden till marken samt, tillsammans och i samförstånd med andra personer, utdelat sparkar. Hovrätten ansåg dock att det grepp som målsäganden berättat om inte utgjorde ett strypgrepp. Därmed delade hovrätten tingsrättens bedömning av vad som var styrkt och fann att den tilltalade skulle dömas för misshandel.

Hovrätten gjorde också en annan bedömning än tingsrätten i fråga om två medtilltalades medverkan vid misshandeln. Hovrätten ansåg att det saknades bevisning på individnivå för att de skulle betraktas som medgärningsmän, men att deras agerande ändå hade främjat gärningen. De dömdes därför för medhjälp till misshandel. För den tilltalade ledde detta inte till någon ändring av skuldfrågan, men det fick betydelse för skadeståndet.

Hovrätten prövade även invändningar om rättvis rättegång, men fann att den tilltalades rätt inte hade kränkts genom det aktuella förhöret som åberopats av försvaret.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd för den tilltalade. Hovrätten bedömde att straffvärdet motsvarade fängelse i nio månader, men ansåg att det fanns förutsättningar för skyddstillsyn. Eftersom den tilltalade samtyckt till samhällstjänst och framstod som lämplig, bestämdes påföljden till skyddstillsyn förenad med samhällstjänst i 200 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit nio månader. Tingsrättens tidigare påföljd stod alltså inte fast.

Hovrätten ändrade också skadeståndet. För målsäganden ansåg hovrätten att kränkningsersättningen skulle bestämmas till 30 000 kronor och att ersättningen för sveda och värk skulle vara 2 600 kronor. Talan om ersättning för förlorad arbetsinkomst avslogs, eftersom den inte ansågs styrkt. Det sammanlagda skadeståndet blev därför 32 600 kronor. Den tilltalade ska betala detta solidariskt med två andra dömda personer.

Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 32 400 kronor, varav upp till 17 400 kronor skulle betalas solidariskt med de andra två. Hovrätten höjde alltså det sammanlagda beloppet något och utvidgade den solidariska ansvarigheten till hela beloppet. Hovrätten ändrade däremot inte den del av tingsrättens dom som gällde den andra målsäganden.

Hovrätten beslutade också att kostnaderna för försvarare och målsägandebiträden i hovrätten skulle stanna på staten. Någon uppgift om häktning finns inte i det underlag som tillhandahållits.