Grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott vid överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott, misshandel och grovt vapenbrott. Hovrätten skriver av målet såvitt avser åtalet för misshandel och det tillhörande skadeståndet, vilket innebär att tingsrättens dom står fast i dessa delar. I övrigt ändrar hovrätten tingsrättens dom och dömer den tilltalade även för grovt vapenbrott samt skärper påföljden till fängelse i 7 år.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten först och främst grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott. Enligt hovrätten var det utrett att den tilltalade den 2 december 2020 tillsammans med andra hade ansvar för förvaring av 7 447 gram amfetamin i en lägenhet. Hovrätten fann också att den tilltalade och en medtilltalad gemensamt och i samförstånd hade överlåtit 990 gram amfetamin samma dag till andra personer. Hovrätten bedömde att narkotikabrotten på grund av narkotikans art och mängd var grova.

När det gäller vapenfrågan ansåg hovrätten att den tilltalade den 12 november 2020 hade innehaft en revolver och fem skarpa kulpatroner. Åklagaren gjorde gällande att innehavet utgjorde grovt vapenbrott, och hovrätten kom till samma slutsats. Hovrätten ogillade dock åtalet i den del det avsåg ytterligare fem kulpatroner utöver de fem som satt i revolvern.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grovt narkotikabrott och misshandel men frikänt honom från grovt vapenbrott. I hovrätten återkallade den tilltalade sitt överklagande beträffande misshandel och skadestånd, och dessa delar skrevs därför av. Tingsrättens dom stod därmed fast i fråga om misshandel och skadestånd, men ändrades i fråga om grovt vapenbrott och påföljd.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde i huvudsak samma bedömning som tingsrätten i narkotikadelen. Hovrätten ansåg att utredningen om vad som förekommit under månaderna före tillslaget gav tillräckligt stöd för att den tilltalade och en medtilltalad ansvarade för förvaringen av amfetaminet i lägenheten. Hovrätten betonade att den tilltalade varit drivande i förvaringen och att en medtilltalad ställt lägenheten till förfogande. För en annan medtilltalad ansågs det inte visat att han haft sådant inflytande över förvaringen att ansvar kunde utkrävas för den delen.

I fråga om överlåtelsen av 990 gram amfetamin fann hovrätten, liksom tingsrätten, att utredningen inte lämnade någon annan beaktansvärd möjlighet än att narkotikan kommit till bilen på den aktuella platsen på den tilltalades initiativ och genom en medtilltalads försorg. Hovrätten fäste vikt vid att flera omständigheter sammantaget talade för att amfetaminet överlämnats enligt åklagarens gärningspåstående.

Vad gäller vapenåtalet grundade hovrätten sin bedömning på förhör med polisvittnen, teknisk bevisning och den samlade händelsebilden kring ett möte mellan två grupperingar. Hovrätten ansåg att omständigheterna tydde med styrka på att ett vapen överlämnats från den tilltalade till en medtilltalad under mötet. Hovrätten konstaterade att den tilltalades DNA fanns på revolvern och på en strumpa med vapnet. Den tilltalades egen förklaring, att det möjligen rört sig om en cigarett med tändare och att DNA-spåret kunde förklaras av sekundär överföring, bedömdes som så osannolik att den inte rubbade bevisvärdet av åklagarens bevisning.

Hovrätten fann därför att den tilltalade hade haft revolvern i sin besittning vid mötet och överlämnat den till en medtilltalad. Eftersom innehavet av vapnet var styrkt ansågs det också styrkt att den tilltalade innehade de fem patroner som satt i revolvern. Däremot ansågs det inte bevisat att den tilltalade också innehaft ytterligare fem patroner, och åtalet ogillades i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott. I den del som gällde misshandel och tillhörande skadestånd skrevs målet av eftersom överklagandet återkallades, och tingsrättens avgörande stod fast där.

Påföljden bestämdes till fängelse i 7 år. Hovrätten angav att det samlade straffmätningsvärdet motsvarade fängelse något över sju år, men att tiden i häkte med restriktioner gjorde att straffet sattes till 7 år. Den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i 6 år och 4 månader. Hovrätten skärpte alltså straffet. Hovrätten avslog också åklagarens yrkande om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Beslagen skulle bestå enligt tingsrättens beslut. Någon uppgift om skadeståndsförändring finns inte i hovrättens avgörande, eftersom den delen skrevs av och tingsrättens dom stod fast där.