Tillgrepp av fortskaffningsmedel och rattfylleri prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat tillgrepp av fortskaffningsmedel, grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen genom att frikänna den tilltalade från två åtalspunkter om tillgrepp av fortskaffningsmedel och genom att rubricera rattfylleriet som brott av normalgraden i stället för grovt rattfylleri. Påföljden sattes till skyddstillsyn med särskild föreskrift och den förenades med fängelse i en månad. Hovrätten ändrade också skadeståndsdelen så att ett skadeståndsyrkande avslogs, medan övriga delar i skadeståndsfrågan i huvudsak stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt åtalspunkterna 1 och 3.1 samt från brott mot knivlagen enligt åtalspunkten 2.1. Han yrkade också att gärningarna under åtalspunkterna 3.3 och 3.4 skulle bedömas som brott av normalgraden, det vill säga grov vårdslöshet i trafik respektive rattfylleri av normalgraden. Åklagaren motsatte sig ändringarna och yrkade i stället att påföljden skulle bestämmas till fängelse.

I hovrätten framgick att vissa delar av tingsrättens dom inte hade överklagats. Den tilltalade stod därför kvar som dömd för stöld, olovlig körning som grovt brott, tre fall av ringa narkotikabrott och ett fall av brott mot knivlagen. Hovrätten noterade också att åklagaren hade godtagit att gärningen enligt åtalspunkten 2.1 rubricerades som brott av normalgraden och att datumet för alternativyrkandet i åtalspunkten 3.1 hade justerats till den 8 november 2020.

Åtalet i hovrätten rörde bland annat uppgifter om att den tilltalade tillsammans med en annan person hade varit i en lägenhet där nycklar försvann och där en bil senare visade sig ha tillgripits. Vidare prövades frågan om den tilltalade hade framfört personbil efter att ha intagit narkotika och om detta skulle bedömas som grovt rattfylleri eller rattfylleri av normalgraden. Hovrätten tog också ställning till den del av åtalet som avsåg grov vårdslöshet i trafik, där hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på samma utredning som tingsrätten i de överklagade delarna. Förhör hade spelats upp med flera personer, och ett omförhör hade hållits med ett vittne som berättade om händelser i den egna lägenheten. Vittnet uppgav att den tilltalade och en annan person hade varit där och att nycklar och bil sedan saknades. Vittnet hade dock inte sett något tillgrepp av vare sig nycklar eller fordon och kunde inte med säkerhet ange när nycklarna försvann.

När det gällde åtalspunkten 1 fann hovrätten att det fanns besvärande omständigheter för den tilltalade, eftersom han och den andra personen hade befunnit sig i bilen efter att den tillgripits. Trots detta ansåg hovrätten att utredningen inte räckte för att slå fast att bilnyckeln hade tillgripits i samband med besöket i lägenheten eller att bilen säkert hade tillgripits av just dessa personer. Hovrätten friade därför från tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt åtalspunkten 1. Hovrätten ansåg inte heller att det fanns tillräcklig utredning för att det skulle ha varit fråga om ett uppsåtligt olovligt brukande.

När det gällde åtalspunkten 3.1 gjorde hovrätten samma bedömning. Domstolen ansåg inte att det var klarlagt att de nycklar som fanns hos vittnet hade försvunnit vid det tillfälle då den tilltalade varit där. Hovrätten fann inte heller den tilltalades uppgift om att han hade fått i uppdrag att flytta bilen med tillåtelse från vittnet så osannolik att den kunde lämnas utan avseende. Även här friades den tilltalade från ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel, och inte heller här ansågs utredningen räcka för ett uppsåtligt olovligt brukande.

I fråga om åtalspunkten 3.3, grov vårdslöshet i trafik, gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten och ansåg att gärningen skulle rubriceras som grovt brott.

För åtalspunkten 3.4 konstaterade hovrätten att den tilltalade hade framfört personbil efter att ha intagit narkotika och att han därmed gjort sig skyldig till rattfylleri enligt trafikbrottslagen. Hovrätten ansåg dock inte att utredningen visade att han varit avsevärt påverkad under själva körningen på det sätt som krävs för grovt rattfylleri. Vittnesuppgifter och polisiära iakttagelser bedömdes inte räcka, och analysbeskedet gav inte heller ett tillräckligt klart besked om påverkansgraden. Därför ändrades rubriceringen till rattfylleri av normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen så att den tilltalade frikändes från två fall av tillgrepp av fortskaffningsmedel, dels enligt åtalspunkten 1 och dels enligt åtalspunkten 3.1. Hovrätten ändrade också rubriceringen för åtalspunkten 3.4 från grovt rattfylleri till rattfylleri av normalgraden. De övriga ansvarspunkter som inte överklagats stod fast.

Vid påföljdsbestämningen utgick hovrätten från att den samlade brottsligheten hade ett straffmätningsvärde motsvarande sex månaders fängelse. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan och angett att fängelse annars skulle ha blivit åtta månader. Hovrätten konstaterade att den tidigare kontraktsvården inte längre var aktuell eftersom den avbrutits efter misskötsamhet, och att någon annan kontraktsvård inte heller förelåg. Trots detta ansåg hovrätten att det fanns tillräckliga skäl att välja skyddstillsyn, bland annat med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden och pågående behandling. Skyddstillsynen förenades dock med fängelse i en månad.

I skadeståndsdelen avslog hovrätten ett yrkande från en målsägande på grund av att den tilltalade frikändes från den åtalspunkt som kravet var kopplat till. I övrigt stod tingsrättens skadeståndsbedömning fast. Beslagen skulle bestå. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen och slog fast att staten skulle stå för kostnaden.