Fornminnesbrott vid kyrkväg

Den tilltalade döms för fornminnesbrott efter att ha utfört arbeten vid en fornlämning på sin fastighet. Tingsrätten fann att arbetena hade skadat både fornlämningen och fornlämningsområdet. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg fornminnesbrott enligt 2 kap. 21 § första stycket 2 kulturmiljölagen. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade olovligen grävt, sprängt, avverkat skog samt anlagt ny väg för arbetsfordon delvis på och delvis intill en fornlämning med beteckningsnummer L2020:5725. Det påstods att fornlämningen och fornlämningsområdet därigenom hade skadats och eller ändrats. Gärningen skulle ha begåtts någon gång mellan den 1 september 2024 och den 22 januari 2025 på den tilltalades fastighet i Uddevalla kommun. Åtalet gällde en enda åtalspunkt, och den tilltalade dömdes för denna punkt.

I domskälen beskrivs fornlämningen som en äldre kyrkväg till Forshälla kyrka och den allmänna landsvägen. Det anges att skyddade delar av vägen ligger i en sträckning som delvis går genom lövblandskog och delvis över en platå som i dag utgör ett kalhygge. Tingsrätten redovisade också att fornlämningen tidigare hade varit föremål för fornminnesbrott och att den tilltalade tidigare genom bolag hade ålagts företagsbot för ett liknande ingrepp.

Den tilltalade medgav i huvudsak att han ägde fastigheten och bolaget och att han inom ramen för bolagets verksamhet avverkat skog, grävt, sprängt och anlagt väg för att transportera ut virke. Han uppgav dock att arbetena enligt honom inte hade skett på själva Kyrkvägen och att han inte ansåg sig ha gjort något fel. Han uppgav också att han inte sökt tillstånd för arbetena.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från bestämmelserna i kulturmiljölagen om att fornlämningar är skyddade och att det är förbjudet att utan tillstånd gräva, ändra eller skada en fornlämning. Domstolen konstaterade att fornlämningsområdet har samma skydd som fornlämningen och att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör ett otillåtet ingrepp kan dömas för fornminnesbrott.

Rätten fann att det var utrett att den tilltalade, inom ramen för bolagets näringsverksamhet, utfört de aktuella arbetena utan att ha sökt eller haft tillstånd enligt kulturmiljölagen. Tingsrätten fäste vikt vid länsstyrelsens utredning, fotografier, kartor och det vittnesmål som lämnats av antikvarien. Domstolen godtog bedömningen att arbetena hade skadat både fornlämningen och fornlämningsområdet. Den tilltalade dömdes därför för fornminnesbrott, och domstolen bedömde att brottet begåtts med uppsåt.

Domslut och påföljd

För fornminnesbrottet bestämdes påföljden till 60 dagsböter om 180 kronor, sammanlagt 10 800 kronor. Eftersom straffskalan innehåller strängare påföljd än penningböter ska den tilltalade också betala avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor.

Tingsrätten ansåg dessutom att bolaget skulle åläggas företagsbot, men eftersom artikeln endast ska fokusera på en tilltalad person redovisas här bara att domstolen även tog ställning till den frågan i domen.