Föregivande av allmän ställning och grovt bedrägeri i flera fall ändrades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bedrägeri och närliggande brottslighet. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom på så sätt att han dömdes för fyra fall av föregivande av allmän ställning enligt normalgraden i stället för grovt brott. Hovrätten fastställde i övrigt att han var skyldig till sju fall av grovt bedrägeri och bestämde fängelsestraffet till tre år. Han ska också vara fortsatt häktad till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett antal gärningar som enligt åklagaren ingick i en gemensam och i förväg planerad brottsverksamhet. Den tilltalade var enligt hovrätten del av en fast konstellation som tillsammans, och med viss arbetsfördelning, genomförde bedrägerier riktade mot äldre personer. Upplägget bestod i att målsägandena kontaktades, vilseleddes att tro att de riskerade brott och därefter förmådde att lämna ifrån sig smycken, och i vissa fall även kontanter.

Hovrätten prövade åtalspunkterna 1.1, 2.1, 3.1, 4.1, 5, 6, 7 samt 1.2, 2.2, 3.2 och 4.2. För gärningarna under 1.1, 2.1 och 3.1 fann hovrätten att den tilltalade tillsammans med andra hade genomfört bedrägerierna i samförstånd. För 4.1 ansåg hovrätten också att det var styrkt att gärningen hade begåtts tillsammans med annan i samförstånd. För 5 ansågs det genom övervakningsfilm vara utrett att den tilltalade ensam hade begått den åtalade gärningen. För 6 gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten och fann att den tilltalade tillsammans med andra begått gärningen enligt åklagarens påstående. För 7 ändrade hovrätten inte tingsrättens bedömning av de bevisade omständigheterna.

Åklagaren hade i hovrätten justerat gärningsbeskrivningarna för de fyra åtalspunkter som avsåg föregivande av allmän ställning, eftersom det inte var visat att den tilltalade hade visat upp ett förfalskat ID-kort eller sagt att han var polis. I stället gällde påståendet att han obehörigen utgett sig för att utöva myndighet genom att visa upp en falsk polisbricka och därigenom fått målsägandena att lämna ifrån sig smycken.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att bedrägeribrotten skulle rubriceras som grova. Domstolen framhöll att verksamheten varit särskilt förslagen, systematisk och genomförd med flera personer som arbetat simultant för att vilseleda äldre personer. Däremot bedömde hovrätten att gärningarna i åtalspunkterna 1.2, 2.2, 3.2 och 4.2 inte skulle bedömas som grova, utan som föregivande av allmän ställning av normalgraden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma huvudsakliga bevisning som tingsrätten, kompletterad med viss ny skriftlig bevisning. Den centrala bevisningen bestod av målsägandenas berättelser, teknisk bevisning i form av mastpositionering av mobiltelefoner, övervakningsmaterial och skriftliga kommunikationer via SMS, Snapchat och Signal.

Domstolen ansåg att de övergripande omständigheterna hade högt bevisvärde. Den fäste särskild vikt vid att den tilltalades mobiltelefon och konton kunde kopplas till honom, att kommunikation mellan olika konton och telefonnummer band samman de inblandade, och att det saknades skäl att tvivla på att samma person låg bakom vissa meddelanden från olika konton. Hovrätten ansåg också att den tilltalades egna förklaringar till varför han befunnit sig på vissa platser framstod som efterhandskonstruktioner.

För de åtalspunkter som gällde bedrägerierna fann hovrätten att den tilltalade och andra haft möjlighet att gemensamt utföra gärningarna på de aktuella platserna. Utifrån den samlade bevisningen bedömde hovrätten att annan gärningsman kunde uteslutas. Det var också styrkt att det fanns en gemensam brottsplan och viss arbetsfördelning, där den tilltalade fysiskt hämtade smyckena medan andra stod för förberedelser och närvaro i närheten.

När det gällde föregivandet av allmän ställning fann hovrätten att den tilltalade vid fyra tillfällen visat upp en falsk polisbricka och därigenom fått målsägandena att lämna ifrån sig smycken. Domstolen konstaterade att det innebar att han obehörigen utgett sig för att utöva myndighet. Brottsligheten var därmed styrkt även i denna del, men inte som grovt brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för sju fall av grovt bedrägeri och fyra fall av föregivande av allmän ställning enligt 17 kap. 15 § första stycket första meningen brottsbalken. Tingsrättens rubricering av föregivande av allmän ställning som grovt brott ändrades alltså till normalgradsbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år, vilket är lägre än tingsrättens tidigare fängelsestraff på tre år och sex månader.

Hovrätten fann att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i tre år. Den bedömde att den tilltalade varit något underordnad de övriga inblandade, men att detta inte förändrade att frihetsberövande påföljd var nödvändig. Den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

I övrigt gjorde hovrätten inga ändringar i fråga om skadeståndsbedömningen i den del som prövades. Domstolen ansåg att de målsägande som fick sin talan prövad i hovrätten hade rätt till ersättning för kränkning och förlorat gods, eftersom gärningarna innebar ett påtagligt angrepp på deras frid. Hovrätten beslutade också att staten ska stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet. Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr.