Mord och grov mordbrand: hovrätten tog bort skadestånd för en målsägande

Hovrätten har prövat den tilltalades överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mord och grov mordbrand. Hovrätten ändrade domen endast i skadeståndsdelen genom att avslå ett yrkande från en målsägande. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebär att den tilltalade fortfarande döms för mord, grov mordbrand och ringa narkotikabrott samt till fängelse på livstid.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 24 oktober 2023 i en lägenhet. Enligt utredningen hade Dolt namn tillfogats de skador som ledde till hans död, och brännskadorna var dödsorsaken. Åtalet gällde mord och grov mordbrand, och hovrätten bedömde att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra hade deltagit i våldet och i anläggandet av eld.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet skulle ogillas och att skadeståndsanspråken skulle avslås, eller i andra hand att straffet skulle lindras. Han yrkade också att skadestånd skulle sättas ned. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för mord och grov mordbrand samt bestämt påföljden till fängelse på livstid.

Hovrätten redovisade att den även prövade tingsrättens bedömning av gärningsförloppet. Enligt hovrätten visade utredningen att den tilltalade, tillsammans med andra, hade utövat våld mot Dolt namn genom slag och spark, medan andra hade använt kniv och järnrör. Hovrätten fann också att den tilltalade hade deltagit i att anlägga eld i anslutning till Dolt namn. Gärningarna rubricerades liksom i tingsrätten som mord och grov mordbrand. Dessutom stod tingsrättens fällande dom för ringa narkotikabrott fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde i huvudsak sin bedömning på samma bevisning som tingsrätten, med inspelade förhör och skriftlig utredning. Ny bevisning i hovrätten bestod bland annat av ett sakkunnigutlåtande och förhör med en specialistläkare, som förklarade hur minnesbilder kan påverkas och att fragmentariska upplevelser ibland kan leda till att personer omedvetet fyller i skeenden.

Hovrätten ansåg att uppgifterna från Dolt namn i hennes videoförhör hos polisen hade ett högt bevisvärde. Domstolen fann att hennes berättelse i huvudsak framstod som en återgivning av något hon verkligen upplevt och att hennes uppgifter i stora delar stöddes av övrig bevisning. Hovrätten noterade att hon varit osäker i vissa delar, men ansåg att osäkerheten inte rubbade hennes uppgifter i den utsträckning att någon av de tilltalade skulle frias från ansvar.

Enligt hovrätten gav utredningen stöd för att den tilltalade deltog aktivt i händelseförloppet, även om det inte var utrett att han vid själva våldsutövningen använde något tillhygge. Hovrätten ansåg också att händelsen var ett kort och sammanhängande förlopp som började med brutalt knivvåld, och att var och en av de tilltalade måste ha förstått att deras agerande bidrog verksamt till dödsfallet och att utfallet kunde bli dödligt.

Hovrätten gjorde alltså inte någon annan skuldvärdering än tingsrätten. Tvärtom fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för mord och grov mordbrand.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på en punkt i skadeståndsdelen. Ett skadeståndsyrkande från en målsägande avslogs, eftersom hovrätten fann att personen inte var hemma vid brottet och därför inte hade utsatts för en sådan allvarlig kränkning som gav rätt till ersättning. I övrigt stod tingsrättens skadeståndsbestämning fast.

Den tilltalade dömdes fortfarande till fängelse på livstid, i enlighet med tingsrättens dom. Hovrätten ansåg att brottsligheten var synnerligen brutal och hänsynslös och att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade livstids fängelse. Hovrätten ändrade alltså inte påföljden.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Tingsrättens beslut om beslag stod fast. Domstolen beslutade vidare att sekretessen skulle bestå för uppgifter som lagts fram inom stängda dörrar. Den tilltalade ålades också att betala avgift till brottsofferfonden. Hovrätten tog upp frågan om ersättning för privat sakkunnig och fann att kostnaden inte kunde ersättas av allmänna medel, eftersom den ansågs vara en kostnad för huvudmannen.