Mord och grov mordbrand stod fast i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mord och grov mordbrand. Hovrätten ändrade bara på en punkt: ett skadeståndsyrkande från en boende i den brandskadade byggnaden avslogs. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut, vilket innebar att den tilltalade dömdes för mord och grov mordbrand. Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser i en lägenhet den 24 oktober 2023. Enligt hovrätten var det utrett att en annan person eller andra personer i lägenheten hade tillfogat målsäganden sådana skador som framgår av den rättsmedicinska utredningen och att brännskadorna orsakade dödsfallet.

Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra hade deltagit i ett händelseförlopp som innefattade våld med kniv, järnrör, slag och sparkar samt att eld hade anlagts i anslutning till målsäganden. Hovrätten tog fasta på samma centrala gärningsbeskrivning som tingsrätten och fann att gärningarna skulle rubriceras som mord och grov mordbrand.

Den tilltalade yrkade att åtalet skulle ogillas och att skadeståndsyrkandena skulle avslås. I andra hand begärdes strafflindring och att utdömda skadestånd skulle sättas ned. Hovrätten redovisade också att åklagaren klargjort att något annat medhjälpsbrott än medhjälp till grov misshandel inte gjordes gällande i den delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning i huvudsak på samma muntliga och skriftliga bevisning som i tingsrätten. Bland annat spelades tidigare förhör upp, och hovrätten tog del av ett sakkunnigutlåtande som den tilltalade åberopat om minnesbilders tillförlitlighet. Hovrätten ansåg dock att detta inte gav anledning till en annan bedömning.

Särskilt betydelsefullt var ett videoinspelat förhör med ett vittne som berättade om vad som hade skett i lägenheten. Hovrätten ansåg att uppgifterna i förhöret i huvudsak gav intryck av att återge något vittnet faktiskt upplevt och att berättelsen hade stöd i övrig utredning. Domstolen fann inte att förhöret hade påverkats av ledande frågor i sådan utsträckning att bevisvärdet sänktes.

Enligt hovrätten visade bevisningen att den tilltalade tillsammans med de andra tilltalade hade deltagit i våldsanvändningen och i anläggandet av eld. Hovrätten fann att det inte var utrett att den tilltalade själv använde något tillhygge vid våldet, men att han utdelade slag och spark samt att han och en annan tilltalad anlagt eld i anslutning till målsäganden.

Hovrätten godtog inte den tilltalades uppgift om att han varit helt passiv och överrumplad av händelseutvecklingen. Domstolen ansåg också att uppgiften om att han endast sett eld men inte rök motsades av annan bevisning. Sammantaget bedömde hovrätten att den tilltalade måste ha insett att hans aktiva handlande på ett verksamt sätt bidrog till dödsfallet och att han varit inställd på en dödlig utgång.

Hovrätten ansåg därför att gärningsbeskrivningarna var styrkta och att brotten skulle rubriceras som mord och grov mordbrand. Den tilltalade dömdes därför för dessa brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på den punkten att ett skadeståndsyrkande från en boende i den brandskadade byggnaden avslogs. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Påföljden bestod av fängelse, och hovrätten gjorde ingen ändring i straffmätningen. Domstolen bedömde att mordet varit synnerligen brutalt och hänsynslöst och att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse på livstid. Det framgår att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten tog också upp att det inte fanns skäl att frångå tingsrättens bestämda påföljd.

När det gäller skadestånd fann hovrätten att skadeståndsanspråken från dödsboet efter målsäganden och från anhöriga inte var tvistiga, och att tingsrättens dom skulle stå fast i de delarna. Detsamma gällde skadeståndsanspråket från fastighetsbolaget. För övriga skadeståndsanspråk gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten, utom för den boende vars yrkande avslogs eftersom denne inte varit hemma vid brottet och mordbranden därför inte ansågs ha inneburit en sådan allvarlig kränkning som berättigar till ersättning.

Hovrätten beslutade också att statens kostnadsansvar skulle omfatta försvararen och målsägandebiträdena i hovrätten. Frågan om ersättning för en privat sakkunnig avslogs.