Villkorlig dom efter barnfridsbrott och misshandel

Den tilltalade döms för både misshandel och barnfridsbrott efter en händelse i en bostad den 8 februari 2026. Tingsrätten fann att hon slagit en målsägande med en hockeyklubba så att denne träffades i huvudet, och att gärningen bevittnades av ett barn. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med 75 timmars samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet avsåg åtalspunkt 1 misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Den tilltalade påstods ha misshandlat målsäganden genom att slå med eller kasta en hockeyklubba mot honom, vilket träffade i huvudet. Händelsen ska ha inträffat den 8 februari 2026. Tingsrätten dömde henne för misshandel av normalgraden.

Åtalspunkt 2 avsåg barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade misshandlat målsäganden enligt åtalspunkt 1, och brottet hade bevittnats av ett barn som var son till den tilltalade och målsäganden. Även denna gärning ska ha inträffat den 8 februari 2026. Tingsrätten dömde henne för barnfridsbrott av normalgraden.

I utredningen framkom att familjen hade samlats för att fira målsägandens födelsedag och att det efter middagen uppstod en konflikt. Målsäganden tände en cigarr inomhus, varefter den tilltalade tog en hockeyklubba och slog mot honom i trappan. Barnet som senare hörts i målet uppgav att han såg hela händelseförloppet från soffan i vardagsrummet.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade gjort en rörelse med hockeyklubban så att den träffade målsäganden i bakhuvudet. Domstolen fäste vikt vid barnets uppgifter, som bedömdes vara detaljerade och trovärdiga. Det ansågs också klarlagt att målsäganden fick smärta och svullnad av slaget.

När det gällde uppsåtet fann tingsrätten att den tilltalade, även om hon agerat i frustration, måste ha insett att det fanns en påtaglig risk för att målsäganden skulle träffas och skadas. Genom att ändå fullfölja handlingen ansågs hon ha varit likgiltig inför risken. Samma bedömning gjordes i fråga om barnfridsbrottet, eftersom hon visste att barnen var i huset men inte förvissade sig om var de befann sig innan slaget.

Vid rubriceringen bedömde tingsrätten att misshandeln skulle ses som misshandel av normalgraden. Domstolen hänvisade till att målsäganden fått smärta och svullnad, att gärningen skett i en nära relation, i målsägandens hem, och att den utförts med en hockeyklubba. Eftersom misshandeln bedömdes som normalgraden ansågs också barnfridsbrottet vara av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel och barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 75 timmars samhällstjänst. Tingsrätten uttalade att om fängelse i stället hade valts skulle fängelsestraffet ha bestämts till två månader.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska hon återbetala 59 376 kronor av kostnaderna till staten. Målsägandena i målet tillerkändes ersättning av staten enligt domslutet.