Grovt narkotikabrott och läkemedelsbrott prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott, brott mot lagen om handel med läkemedel och brott mot lagen om elektronisk kommunikation. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd för den tilltalade och bestämde påföljden till fängelse i 3 år och 2 månader. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter som rörde narkotika, läkemedel och elektronisk kommunikation. I hovrätten yrkade åklagaren att de tilltalade skulle få längre fängelsestraff, medan den tilltalade bestred ansvar för grovt narkotikabrott och brott mot lagen om handel med läkemedel och yrkade lindrigare påföljd. Åklagaren justerade också åtalet i hovrätten genom att i andra hand göra gällande att en försändelse med fentanyl skulle bedömas som försök till narkotikabrott.

Den del av målet som gällde den tilltalade avsåg tre brott. För det första gällde det brott mot lagen om elektronisk kommunikation, som redan enligt tingsrättens dom stod fast och inte var föremål för ändring i hovrätten. För det andra gällde det brott mot lagen om handel med läkemedel. Hovrätten ansåg att den tilltalade hade lämnat in ett grönt paket till postbefordran, att paketet senare återfanns i beslag och att det innehöll tabletter som var läkemedel i lagens mening. Hovrätten fann att tabletterna hade innehafts i syfte att säljas och att den tilltalade saknade erforderligt tillstånd för partihandel och detaljhandel med läkemedel. För det tredje gällde det grovt narkotikabrott avseende förvaring av U-47700 i lokalen i Klippan.

Hovrätten prövade även rubriceringen av narkotikabrottet. Utifrån utredningen fann domstolen att U-47700 var en syntetisk opioid med sådan farlighet att förvaring av 85,6 gram redan mot den bakgrunden skulle bedömas som grovt narkotikabrott. I samma mål prövades också en medtilltalads ansvar för narkotikabrott och försök till narkotikabrott, men den här artikeln fokuserar endast på den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och tog även del av ljud- och bildupptagningar från förhör. När det gällde den tilltalade hördes i hovrätten ett vittne som arbetat med utredningen och som berättade om spaning, inlämning av paket och hur paketet kunde spåras till Hagfors och därefter tas i beslag.

Hovrätten fann att det inte fanns något rimligt tvivel om att det var den tilltalade som spaningen avsåg när han lämnade lokalen med ett grönt paket och sedan lämnade in det för postbefordran. Paketet visade sig innehålla tabletter märkta på ett sätt som stämde överens med stansningen i tablettmaskinen som påträffades vid husrannsakan. Domstolen godtog också tingsrättens bedömning att de beslagtagna tabletterna utgjorde läkemedel enligt läkemedelslagen och att innehavet skett i syfte att saluföra dem.

När det gällde grovt narkotikabrott konstaterade hovrätten att det vid husrannsakan i lokalen påträffades 85,6 gram U-47700 med hög renhet. Utredningen visade enligt hovrätten att narkotikan och andra substanser hade hanterats i samma verksamhet och att den tilltalade och den medtilltalade hade förvarat narkotikan gemensamt och i samförstånd. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade också hade haft uppsåt i förhållande till att ämnet var narkotikaklassat.

Vid straffmätningen framhöll hovrätten att grovt narkotikabrottet i sig motsvarade ett straffvärde på drygt tre års fängelse. Till detta kom brott mot lagen om elektronisk kommunikation och brott mot lagen om handel med läkemedel. Eftersom läkemedelsbrottet hade bedrivits yrkesmässigt och avsett en betydande mängd tabletter ansåg hovrätten att det samlade straffvärdet för den tilltalades gärningar uppgick till tre år och två månader.

Hovrätten gjorde alltså i skuldfrågan i huvudsak samma bedömning som tingsrätten men justerade påföljden uppåt genom att bestämma ett längre fängelsestraff. Förverkandefrågorna följde tingsrättens dom.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till 3 år och 2 månader. I övrigt gällde tingsrättens domslut. Det innebär att den tilltalade alltjämt dömdes för grovt narkotikabrott, brott mot lagen om handel med läkemedel och brott mot lagen om elektronisk kommunikation.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i 2 år och 10 månader. Hovrätten skärpte alltså straffet med fyra månader. Beslagen skulle bestå, och hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i förverkandefrågan. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av materialet. Den tilltalade ålades inte någon ny brottsofferfondsavgift i hovrättens beslut; tingsrättens avgift om 800 kronor står däremot kvar eftersom hovrätten i övrigt lät tingsrättens dom bestå.