Villkorlig dom efter två bidragsbrott

Den tilltalade har dömts för två fall av bidragsbrott enligt 2 § bidragsbrottslagen. Det ena brottet avsåg den 24 april 2023 och det andra den 2 oktober 2023. Tingsrätten fann att båda gärningarna var styrkta och bestämde påföljden till villkorlig dom förenad med dagsböter. Hon ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först ett bidragsbrott som enligt stämningsansökan ägde rum den 24 april 2023. Den tilltalade hade då enligt åklagaren lämnat oriktiga uppgifter till Dolt namn i en ansökan om arbetslöshetsersättning, eller underlåtit att anmäla ändrade förhållanden som hon var skyldig att anmäla. De oriktiga uppgifterna bestod i att hon uppgett att hon var arbetslös eller rapporterat arbetad tid men inte anställningens omfattning. Genom detta orsakade hon fara för att arbetslöshetsersättning felaktigt skulle betalas ut med 12 630 kronor, och utbetalning skedde också. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begicks med uppsåt, och i andra hand att den utgjorde vårdslöst bidragsbrott.

Den andra åtalspunkten avsåg bidragsbrott den 2 oktober 2023. Även här påstod åklagaren att den tilltalade lämnat oriktiga uppgifter till Dolt namn eller underlåtit att anmäla ändrade förhållanden i ansökningar om arbetslöshetsersättning. Uppgifterna bestod enligt åtalet i att hon uppgett att hon var arbetslös eller rapporterat arbetad tid men inte anställningens omfattning. Genom detta orsakade hon fara för felaktig utbetalning med 4 210 kronor, och även denna ersättning betalades ut. Också denna gärning påstods ha begåtts med uppsåt, med vårdslöst bidragsbrott som andrahandsyrkande.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav i huvudsak de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för brott och hänvisade till att hon saknat uppsåt. Hon uppgav att hon missförstått reglerna för arbetslöshetsersättning och trott att hon hade rätt att ansöka om ersättning upp till en sysselsättningsgrad om 100 procent.

Tingsrätten utgick från att hon under tre veckor ansökte om full arbetslöshetsersättning trots att hon arbetade och samtidigt uppbar lön. Domstolen fäste vikt vid att tidrapporterna lämnats av henne personligen och undertecknats med försäkran om att uppgifterna var riktiga. Av hennes egna uppgifter framgick att hon faktiskt arbetade under dessa veckor och fick lön. Tingsrätten ansåg därför att uppgiften om att hon varit helt arbetslös var direkt felaktig och att det inte rörde sig om ett förbiseende eller ett enkelt misstag. Hon måste ha varit medveten om att uppgifterna inte stämde och hade i vart fall varit likgiltig inför risken att ersättning betalades ut felaktigt.

När det gällde de efterföljande ersättningsperioderna noterade tingsrätten att den tilltalade visserligen redovisat sitt arbete korrekt i tidrapporterna. Frågan blev därför om hon ändå uppsåtligen begärt ersättning trots att hon saknade rätt till den. Domstolen ansåg att hon fått information från arbetslöshetskassan om att ersättningen grundades på en normalarbetstid om 33 timmar per vecka. Mot den bakgrunden måste hon ha förstått att försäkringen inte byggde på heltidsarbete utan på en deltidsanställning motsvarande cirka 77 procent, och hon visste också hur mycket hon själv arbetade. Även om tingsrätten inte uteslöt att hon varit osäker på regelverket ansågs osäkerheten ha varit sådan att hon borde ha kontrollerat förutsättningarna närmare innan hon ansökte.

Domstolen konstaterade också att det inte framgick att hon i kontakterna med arbetslöshetskassan tydligt hade upplyst om att ersättningen grundades på en normalarbetstid om 33 timmar per vecka eller frågat vilken betydelse detta hade för hennes rätt till ersättning. De besked hon eventuellt fått kunde därför inte anses ha grundats på alla relevanta uppgifter. Tingsrätten tog även hänsyn till att hon kort dessförinnan under tre veckor lämnat oriktiga uppgifter om hel arbetslöshet trots att hon arbetat, vilket enligt domstolen visade på en beredskap att lämna felaktiga uppgifter i ersättningsärenden. Sammantaget fann tingsrätten att hon insåg att det fanns en beaktansvärd risk för att hon saknade rätt till ersättningen men ändå valde att lämna in ansökningarna. Hon ansågs därför ha handlat med likgiltighetsuppsåt.

Tingsrätten slog fast att hon uppsåtligen hade lämnat sådana uppgifter och framställt sådana ersättningsanspråk att fara för felaktiga utbetalningar uppkommit och att ersättning också betalats ut felaktigt. Åtalet ansågs därmed styrkt i båda delarna. Gärningarna bedömdes som bidragsbrott.

Domslut och påföljd

Straffvärdet av den samlade brottsligheten bedömdes motsvara fängelse i två månader. Den tilltalade var tidigare ostraffad och det fanns inga särskilda skäl för fängelse. Påföljden bestämdes därför till villkorlig dom.

Tingsrätten ansåg att den villkorliga domen skulle förenas med dagsböter. Utgångspunkten var 50 dagsböter, men med hänsyn till att det gått nära tre år från gärningarna till lagföringen och att dröjsmålet inte berodde på den tilltalade reducerades antalet. Påföljden bestämdes slutligen till villkorlig dom och 40 dagsböter om 110 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 4 400 kronor.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.