Grov misshandel och försök till mord efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till mord m.m. För den tilltalade ändras tingsrättens dom i ansvarsdelen endast på så sätt att hovrätten dömer för grov misshandel i stället för vållande till kroppsskada, grovt brott, avseende en av gärningarna. I övrigt står tingsrättens ansvarsdömande fast. Hovrätten ändrar även skadestånden, medan påföljden och utvisningsfrågan lämnas oförändrade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar som inträffade den 6 december 2025. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade angripit flera personer med kniv. Tingsrätten dömde honom för försök till mord vid två tillfällen, grov misshandel och vållande till kroppsskada, grovt brott.

I hovrätten yrkade åklagaren att gärningen under åtalspunkt 1.4 skulle bedömas som grov misshandel i stället för vållande till kroppsskada, grovt brott. Åklagaren justerade också gärningsbeskrivningen och gjorde gällande att den tilltalade, om gärningen inte begåtts med uppsåt, i vart fall av oaktsamhet hade vållat skadorna genom att uppsåtligen utsätta annan för knivvåld samtidigt som målsäganden stod i direkt anslutning till platsen. Åklagaren menade att brottet skulle bedömas som grovt på grund av ett medvetet risktagande av allvarligt slag.

Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från försök till mord under åtalspunkt 1.1, att gärningen under åtalspunkt 1.2 skulle bedömas som misshandel av normalgraden i stället för grov misshandel, att gärningen under åtalspunkt 1.3 skulle bedömas som grov misshandel i stället för försök till mord och att han i övrigt skulle få en lindrigare påföljd. Han yrkade också att skadestånden skulle sättas ned samt att utvisningen skulle upphävas eller tidsbegränsas.

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten, och förhören hade spelats upp. Domstolen fann att den tilltalade hade utsatt målsägandena för det våld som åklagaren påstått. Det kunde dock inte med säkerhet utredas hur många knivhugg som riktats mot en av målsägandena, men det stod klart att minst ett hugg hade träffat halsen.

Hovrätten fann vidare att våldet orsakat de skador som angavs i gärningsbeskrivningarna. För en av målsägandenas synnedsättning kunde det dock inte utredas om denna var bestående eller inte.

När det gällde gärningen mot en av målsägandena gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Av en mobilfilm ansåg hovrätten att den tilltalade måste ha sett målsäganden strax innan han angrep en annan person med kniv. Målsäganden stod mycket nära och mitt i den tilltalades synfält. Omedelbart därefter gjordes de första utfallen med kniv. På filmen syntes att målsäganden i direkt anslutning till det första knivhugget tog sig mot munnen, vilket visade att han skadades på läpparna i samband med händelsen. Hovrätten bedömde att den tilltalade måste ha förstått att det fanns en avsevärd risk för att även denna målsägande skulle skadas och att han varit likgiltig inför det. Hovrätten fann därför, till skillnad från tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för uppsåtligt skadande av denna målsägande.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att den tilltalade hade likgiltighetsuppsåt i förhållande till gärningarna mot två andra målsägande. I förhållande till ytterligare en målsägande ansåg hovrätten att det var fråga om avsiktsuppsåt. Beträffande rubriceringen fann hovrätten, liksom tingsrätten, att våldet mot två av målsägandena endast på grund av tillfälliga omständigheter inte lett till livshotande skador. Det förelåg därför fara för att mord skulle fullbordas, och gärningarna rubricerades som försök till mord. När det gällde gärningarna mot två andra målsägande ansåg hovrätten att det var fråga om särskild hänsynslöshet och råhet, vilket gjorde att de skulle rubriceras som grov misshandel.

Den ändring som hovrätten alltså gjorde i skuldfrågan var att den tilltalade dömdes för grov misshandel i stället för vållande till kroppsskada, grovt brott, avseende gärningen mot den målsägande som skadades i samband med knivangreppet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens redovisning av bevisningen och dess värdering av denna. Förhören hade spelats upp, och hovrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade hade angripit målsägandena på det sätt som åklagaren påstått.

För skuldfrågan fäste hovrätten särskild vikt vid mobilfilmerna. Dessa gav stöd för att den tilltalade sett målsäganden som stod nära innan knivangreppet och att han ändå fortsatte sitt angrepp. Det talade enligt hovrätten för att han varit likgiltig inför att också denna person skulle skadas.

Hovrätten prövade också uppsåtsformen för de övriga gärningarna. Den godtog tingsrättens bedömning om likgiltighetsuppsåt i två fall och ansåg i ett fall att uppsåtet var avsiktligt. Gärningarnas allvar och tillvägagångssättet ledde till att två av gärningarna fortfarande bedömdes som försök till mord, medan två andra bedömdes som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i ansvarsdelen avseende en gärning, där rubriceringen blev grov misshandel i stället för vållande till kroppsskada, grovt brott. I övrigt stod ansvarsdelen fast.

Påföljden ändrades inte. Hovrätten delade tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan, även med beaktande av att gärningen mot en av målsägandena nu rubricerades annorlunda. Tingsrättens påföljd var fängelse i 12 år.

Utvisningsfrågan lämnades också oförändrad. Tingsrätten hade beslutat om utvisning ur Sverige och återreseförbud, och hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills domen vinner laga kraft i fråga om påföljd och utvisning, eller tills utvisningsbeslutet dessförinnan får verkställas.

Hovrätten ändrade skadeståndsdelarna. De slutliga beloppen bestämdes till 345 278 kr till en målsägande, 196 780 kr till en annan, 654 857 kr till en tredje och 220 883 kr till en fjärde. Ränta skulle löpa enligt räntelagen från den 6 december 2025 till dess betalning sker.

I tingsrätten hade skadestånden varit högre än de belopp hovrätten fastställde. Hovrätten höjde ersättningen för kränkning men gjorde samtidigt andra justeringar i beräkningen av inkomstförlust och andra poster, vilket ledde till de nya totalsummorna. Beslaget av kniven skulle fortsätta att gälla.