Misshandel och olaga frihetsberövande prövades i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel och olaga frihetsberövande. Hovrätten ändrade domen och ogillade åtalet i dess helhet. Därmed friades den tilltalade från ansvar och befriades också från skadeståndsskyldigheten och avgiften till brottsofferfonden. Tingsrättens fällande dom stod alltså inte fast.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i tingsrätten gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för båda brotten. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 1 år och 4 månader samt ålade den tilltalade att solidariskt med en medtilltalad betala skadestånd till målsäganden med 26 689 kronor jämte ränta från den 3 februari 2019. Den tilltalade skulle också betala 800 kronor till brottsofferfonden.

I hovrätten var målet ett överklagande. Åklagaren yrkade att fängelsestraffet skulle skärpas för den tilltalade. Den tilltalade yrkade att åtalen skulle ogillas och att skadeståndsyrkandet skulle lämnas utan bifall. I andra hand yrkades bland annat att brottet olaga frihetsberövande skulle bedömas som mindre grovt, att skadeståndet skulle sättas ned och att påföljden skulle bestämmas till en icke frihetsberövande påföljd eller i vart fall ett kortare fängelsestraff. Målsäganden yrkade att skadeståndet skulle bifallas fullt ut.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten och spelade upp ljud- och bildupptagningar från förhören i tingsrätten. Hovrätten konstaterade att frågan var om det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till de åtalade gärningarna.

Domstolen bedömde att utredningen i allt väsentligt byggde på målsägandens berättelse. Hovrätten ansåg att berättelsen var relativt lång och delvis detaljerad, men att den inte var särskilt utförlig eller detaljerad i de delar som var centrala för gärningspåståendet. Hovrätten beaktade också att målsäganden under natten varit höggradigt berusad, vilket kunde ha påverkat förmågan att uppfatta, bedöma och minnas händelserna.

Hovrätten fäste viss vikt vid ett larmsamtal som målsäganden ringde under bilfärden, där han bland annat sade att han var kidnappad, låg i en baklucka och behövde vård. Samtidigt ansåg hovrätten att berusningen gjorde det möjligt att målsäganden kunde ha uppfattat situationen fel. Hovrätten noterade också att målsäganden vid tidpunkten för polisanmälan var misstänkt för grov misshandel av den tilltalade, vilket kunde ha gett honom ett intresse av att lämna felaktiga eller överdrivna uppgifter.

När det gällde övrig bevisning ansåg hovrätten inte att fotografierna gav stöd för åtalen. Uppgifterna om att målsäganden skulle ha utsatts för fem till sju slag mot kropp och huvud, varav ett med knogjärn mot ansiktet, bedömdes dåligt överensstämma med de relativt begränsade skador som framgick av fotografierna. Åklagaren hade inte heller lagt fram någon annan medicinsk utredning om skadorna.

Att blod från målsäganden påträffats i bilens bagageutrymme gav visst stöd för att han varit där, men hovrätten framhöll att det också kunde finnas andra förklaringar. Att inget blod från målsäganden påträffats på den plats i baksätet där han enligt egen utsaga suttit talade enligt hovrätten också emot åtalet, särskilt eftersom han påstod sig ha blött kraftigt från ett sår i pannan.

Hovrätten ansåg sammanfattningsvis att åklagarens påståenden bara fick visst stöd av målsägandens uppgifter men inte nämnvärt av någon annan utredning. Den åberopade bevisningen ansågs därför otillräcklig för en fällande dom. Hovrätten frikände den tilltalade redan på grund av bevisläget och fann därför inte skäl att pröva den tilltalades egen berättelse närmare.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut och ogillade åtalet i dess helhet. Den tilltalade friades därmed från ansvar för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Eftersom åtalen inte ansågs styrkta ogillades också målsägandens skadeståndstalan. Den tilltalade befriades från skyldigheten att betala skadestånd och från avgiften till brottsofferfonden.

Hovrätten beslutade även att staten skulle stå för kostnaden för målsägandebiträde och försvar i hovrätten. Ett offentligt biträde fick ersättning av staten med 35 922 kronor för uppdraget i hovrätten. Uppgifter om häktning framgår inte av det material som getts.

Fakta