Grova sexualbrott och sexuellt ofredande: hovrätten friar på en åtalspunkt och sänker skadestånden

Hovrätten har prövat ett överklagande av en tingsrättsdom i ett mål om flera sexualbrott mot flera målsäganden. Den tilltalade fick delvis gehör för sitt överklagande: hovrätten frikände honom från ett åtal om grovt sexuellt övergrepp mot barn, ändrade rubriceringen på flera andra åtalspunkter och justerade vissa skadestånd. I övrigt stod tingsrättens dom fast, inklusive fängelsestraffet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde åtal för våldtäkt mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt ofredande, grovt sexuellt ofredande mot barn, sexuellt ofredande och sexuellt ofredande mot barn. Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling med parternas samtycke och utgick från samma utredning som tingsrätten, med uppspelade förhör och viss ny skriftlig bevisning.

I åtalspunkten 1.4 hade den tilltalade enligt åklagaren gjort sig skyldig till grovt sexuellt ofredande mot barn respektive sexuellt ofredande under perioden den 12 juni 2021 till den 26 februari 2026. Hovrätten ansåg att det var styrkt att målsäganden hade berörts på benen och brösten vid flera tillfällen, men att det inte var visat att gärningarna började före juni 2022. Därför kortades brottstiden ned till perioden den 1 juni 2022 till den 26 februari 2026. För tiden före den 1 augusti 2022 rubricerades gärningarna som sexuellt ofredande enligt den äldre lydelsen av 6 kap. 10 § brottsbalken. För tiden därefter, när målsäganden var under 15 år, rubricerades gärningarna som grovt sexuellt ofredande mot barn. När målsäganden fyllt 15 år rubricerades gärningarna som grovt sexuellt ofredande.

I åtalspunkten 2.2 gällde åtalet gärningar som enligt hovrätten omfattade beröring av målsägandens ben vid flera tillfällen, men inte den påstådda beröringen av brösten. Hovrätten fann att de tillfällen som låg mellan den 1 januari 2022 och den 31 juli 2022 skulle bedömas som sexuellt ofredande enligt den äldre lydelsen av bestämmelsen. För tiden från den 1 augusti 2022 till den 30 juni 2023 rubricerades gärningarna som grovt sexuellt ofredande.

I åtalspunkterna 3.4 och 3.5 gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan, men rubriceringarna ändrades. Gärningen i 3.4 bedömdes som sexuellt ofredande enligt äldre lydelse av 6 kap. 10 § brottsbalken. Gärningen i 3.5 rubricerades som grovt sexuellt ofredande.

I åtalspunkten 4.1, som avsåg grovt sexuellt övergrepp mot barn under perioden den 1 januari 2021 till den 31 december 2022, frikände hovrätten den tilltalade. Domstolen ansåg att målsägandens uppskattning av sin ålder vid gärningstillfället gjorde att det inte var visat att gärningen låg inom den angivna åtalsperioden.

Hovrätten uttalade samtidigt att den i övrigt anslöt sig till tingsrättens bedömning i skuldfrågan. För åtalspunkterna 3.1, 3.2, 4.2 och 5.4 gjordes vissa anmärkningar om vilken laglydelse som skulle tillämpas, men utan att det anges att skuldresultatet ändrades i dessa delar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten. Förhören spelades upp och åklagaren samt den tilltalade åberopade viss ny skriftlig bevisning. Bedömningen byggde i hög grad på målsägandenas berättelser och hur dessa stödjdes av övrig utredning.

När det gällde målsäganden i åtalspunkten 1.4 ansåg hovrätten att uppgifterna fick sådant stöd av utredningen att det var styrkt att den tilltalade hade berört ben och bröst vid flera tillfällen. Däremot ansågs det inte visat att beröringarna började så tidigt som åklagaren påstått. Rubriceringen påverkades också av att bestämmelsen om grovt sexuellt ofredande infördes den 1 augusti 2022.

I åtalspunkten 2.2 bedömde hovrätten att målsäganden framstod som trovärdig och att hon gav intryck av att tona ned det inträffade. Hennes uppgifter ansågs motbevisa den tilltalades invändning om att sexuella beröringar inte hade förekommit. Samtidigt ansågs inte påståendet om beröring av brösten styrkt, vilket ledde till en begränsning av den del av åtalet som hovrätten fann bevisad.

För åtalspunkterna 3.4 och 3.5 fanns enligt hovrätten inget skäl att frångå tingsrättens skuldbedömning. Det som ändrades var rubriceringen, eftersom gärningarna låg över en period där lagstiftningen ändrades och där den grova formen hade införts.

I fråga om åtalspunkten 4.1 ansåg hovrätten att målsägandens berättelse i och för sig fick stöd av utredningen, men att det inte gick att säkert placera gärningen inom den åtalade tidsperioden. Det räckte för frikännande i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i skulddelen på flera punkter och frikände den tilltalade från åtalspunkt 4.1. I övrigt lämnades tingsrättens skuldavgörande i huvudsak oförändrat. Påföljden fastställdes dock. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt till fängelse i fem år, samma påföljd som tingsrätten hade bestämt.

Hovrätten förklarade också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

I skadeståndsdelen gjorde hovrätten flera ändringar. För en målsägande höjdes skadeståndet till 70 000 kronor. För en annan bestämdes skadeståndet till 260 000 kronor. För ytterligare en målsägande bestämdes skadeståndet till 165 000 kronor. Hovrätten ändrade inte skadeståndet för en målsägande i den delen, trots att domstolen gjorde en annan bedömning av hur beloppet skulle fördelas mellan kränkning och sveda och värk. För en annan målsägande stod tingsrättens skadestånd fast även om den tilltalade frikändes från en av de åtalspunkter som tidigare lett till ansvar.

Tingsrättens skadestånd uppgick bland annat till 40 000 kronor, 80 000 kronor, 310 000 kronor, 410 000 kronor och 230 000 kronor för olika målsäganden. Hovrätten ändrade alltså flera av dessa belopp uppåt eller omfördelade dem, men inte på alla punkter.

Hovrätten fastställde tingsrättens sekretessförordnande och beslutade också att sekretessbestämmelsen skulle fortsätta att gälla för vissa uppgifter i partsbilagor och en sekretessbilaga.