Djurplågeri med valpar

Den tilltalade döms för djurplågeri efter att tingsrätten funnit att en hund utsatts för lidande genom att valparna skiljts från tiken för tidigt. Åtalet avsåg perioden den 15 november 2022 till den 1 mars 2023 och gällde att den tilltalade tillsammans med en annan person otillbörligen utsatt hunden för lidande genom att låta henne paras vid för ung ålder, låta henne föda valparna och därefter ta valparna ifrån henne efter tre veckor utan godtagbara skäl. Tingsrätten ogillade ansvar i den del som gällde parningen och att hunden fått föda valparna, men fann att det tidiga avskiljandet av valparna utgjorde djurplågeri.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte talan för en åtalspunkt om djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade och en annan person tillsammans och i samförstånd mellan den 15 november 2022 och den 1 mars 2023, på en angiven plats i Burlövs kommun eller annan okänd plats i Sverige, utsatt hunden för lidande genom att låta henne paras vid för ung ålder och sedan låta henne föda valparna. Därefter skulle hunden ha tagits ifrån sina valpar efter tre veckor utan godtagbara skäl. Åklagaren gjorde gällande att detta innebar både fysiskt och psykiskt lidande för tiken och hennes tre valpar samt att tiken fått mjölkstockning och behövt veterinärvård.

Tingsrätten konstaterade att utredningen visade att hunden köptes av någon den 1 eller 2 mars 2023, att hon då undersöktes av veterinär den 2 mars 2023 och att det upptäcktes att hon hade haft valpar trots att hon endast var omkring ett år gammal. Vid ett hembesök den 16 mars 2023 fanns tre valpar som var omkring fem veckor gamla, vilket innebar att de hade fötts i början av februari 2023 och skilts från tiken när de var omkring tre veckor gamla. Rätten fann också att tiken hade parats omkring tolv veckor tidigare, i början av november 2022, när hon endast var åtta månader gammal.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från den skriftliga bevisningen och veterinärens uppgifter och fann att åtalet var objektivt styrkt. Veterinären uppgav bland annat att det enligt Jordbruksverkets regler inte är tillåtet att avla på en tik som är yngre än 18 månader, att valpar inte får skiljas från tiken förrän de är åtta veckor gamla och att ett tidigare avskiljande innebär risk för mjölkstockning hos tiken samt lidande för både tik och valpar. Veterinären förklarade också att en ung tik inte är mogen att bära och ta hand om valpar och att valparna är beroende av tiken på ett sätt som inte kan ersättas av en människa.

När det gällde ansvarsförutsättningarna ansåg tingsrätten att den tilltalade och den andra personen hade haft gemensamt ansvar för hunden och känt till hennes ålder. Rätten godtog dock deras uppgifter om att de inte medvetet parade hunden och att de inte förstod att hon var dräktig förrän senare. Därför fann rätten att de inte hade haft uppsåt eller grov oaktsamhet i fråga om själva parningen eller att låta hunden föda valparna. Däremot ansåg rätten att det var bevisat att valparna skildes från tiken när de var omkring tre veckor gamla och att detta tidiga avskiljande innebar lidande för både tiken och valparna. Tingsrätten fann att den tilltalade därmed uppsåtligen otillbörligen utsatt djuret för lidande genom det tidigare avskiljandet och att gärningen skulle rubriceras som djurplågeri.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 50 kronor, totalt 2 000 kronor. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta