Grovt olaga hot och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor gav åtta års fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat den tilltalades överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, framkallande av fara för annan, försök till grovt olaga hot och grovt olaga hot. Hovrätten ändrade endast påföljden genom att höja fängelsestraffet till åtta år. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar kopplade till en skarp handgranat. Enligt den inte överklagade delen av tingsrättens dom skulle den tilltalade dömas för grovt olaga hot den 20 oktober 2025. Hovrätten ansåg också att det var klarlagt att den tilltalade hade gjort sig skyldig till den gärning som avsågs i åtalspunkten 1.1, och hovrätten återkom till rubriceringen för den gärningen.

I hovrätten stod följande åtalspunkter i centrum. För det första gällde åtalspunkten 1.1 brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott, under perioden den 15 september 2025 till den 20 oktober 2025. För det andra gällde åtalspunkterna 2.1–2.3 brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott, framkallande av fara för annan och försök till grovt olaga hot, hänförliga till händelser den 15–16 september 2025. Hovrätten noterade att åklagaren hade justerat gärningsbeskrivningarna i åtalspunkterna 1.1 och 2.1 genom att ta bort ordet ”därmed”.

Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från ansvar för åtalspunkterna 2.1–2.3, att brottet i åtalspunkten 1.1 skulle bedömas som brott av normalgraden och att skadeståndskraven skulle ogillas i de delar som avsåg framkallande av fara för annan och försök till grovt olaga hot. Han begärde också strafflindring. Åklagaren motsatte sig ändringsyrkandena och yrkade i stället ett längre fängelsestraff än det tingsrätten bestämt.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott, vid två tillfällen, framkallande av fara för annan, försök till grovt olaga hot och grovt olaga hot. Hovrätten ändrade inte skuldfrågan i dessa delar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten. Domstolen fann inte skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten när det gällde rubriceringen av brottet mot lagen om brandfarliga och explosiva varor i åtalspunkten 1.1. Den tilltalades invändning om att handgranaten haft sprinten kvar och därför inte kunnat detonera saknade betydelse för rubriceringen.

När det gällde åtalspunkterna 2.1–2.3 ansåg hovrätten att det var utrett att den tilltalade hade varit på Knotavägen den 16 september 2025 och att han den 15 september 2025 rest med tåg från Örebro till Västerås. Hovrätten fäste stor vikt vid uppgifter som den tilltalade lämnat i polisförhör. Dessa uppgifter hade enligt hovrätten lämnats spontant, efter begränsad information om utredningen, och de var detaljerade samt stämde väl överens med vittnesiakttagelser och annan utredning. Hovrätten ansåg också att den tilltalades senare uppgifter i tingsrätten framstod som tillrättalagda.

Hovrätten hänvisade vidare till vittnesuppgifter som gav visst stöd för att den tilltalade hade hanterat, innehaft och placerat ut den handgranat som senare påträffades vid en lekplats. Samlat bedömde hovrätten att det var ställt bortom rimligt tvivel att den tilltalade hade hanterat och innehaft en skarp handgranat och att han den 16 september 2025 hade lämnat eller placerat ut den utanför en bostad på Knotavägen. Försökspunkten för olaga hot ansågs ha passerats när han lämnade eller placerade ut handgranaten.

Hovrätten instämde även i tingsrättens bedömning att den tilltalade varit grovt oaktsam när han lämnade kvar eller placerade ut handgranaten på platsen och att han därigenom utsatt flera målsägande för livsfara eller svår kroppsskada. Domstolen ansåg också att den åberopade utredningen var tillräckligt robust trots att barnen inte hörts i målet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffet bestämdes till åtta år. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i sju år. Hovrätten ansåg att de grova brotten mot lagen om brandfarliga och explosiva varor hade ett straffvärde på knappt fem år vardera, att det grova olaga hotet motsvarade två års fängelse, att försöket till grovt olaga hot översteg ett år och sex månader samt att framkallande av fara för annan motsvarade minst sex månaders fängelse. Med tillämpning av asperationsprincipen och med hänsyn till att brotten utgjort ett led i organiserad brottslighet bedömdes den samlade straffvärdenivån till åtta års fängelse.

Hovrätten tog inte upp någon ändring i skadeståndsfrågan. Domstolen fann inga andra skäl än tingsrätten att ändra den tilltalades skadeståndsskyldighet eller beloppen. Hovrätten förklarade också att omständigheterna kring framkallande av fara för annan var så försvårande att målsägandena hade rätt till kränkningsersättning. Den tilltalades invändningar mot skadeståndskravet avslogs därför i allt väsentligt.

Den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten ansåg att det fortsatt fanns risk för avvikande och fortsatt brottslighet och att häktning var proportionerlig. Tingsrätten hade redan beslutat om samma häktningsfråga.

Hovrätten beslutade även om ersättning till ett målsägandebiträde efter korrigering för felsummering. Staten ska dessutom slutligt stå för kostnaderna i hovrätten för den offentliga försvararen och de tidigare målsägandebiträdena.