Bokföringsbrott i två perioder fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bokföringsbrott. Den tilltalade och medtilltalad yrkade att de skulle frikännas, men hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Det innebär att tingsrättens bedömning står fast, både i skuldfrågan och i påföljden för den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter om bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Åtalet avsåg underlåtenhet att löpande bokföra affärshändelser i ett aktiebolag som den tilltalade enligt tingsrätten varit faktisk företrädare för och den medtilltalade formell företrädare för.

Den första åtalspunkten avsåg perioden 1 januari 2020 till 31 december 2020. Enligt åtalet bokfördes affärshändelser som inträffat under räkenskapsåret 2020 först i oktober–november 2021. Brottsplatsen angavs som Mörbylånga kommun eller annan okänd plats i Sverige.

Den andra åtalspunkten avsåg perioden 1 januari 2021 till 12 november 2021. Enligt åtalet bokfördes affärshändelser som inträffat under räkenskapsåret 2021 först i november 2021. Även denna brist angavs ha skett i Mörbylånga kommun eller annan okänd plats i Sverige.

Tingsrätten fann att båda gärningarna utgjorde bokföringsbrott. Den tilltalade dömdes för båda åtalspunkterna, medan hovrätten senare fastställde den domen. Hovrätten redovisade inte någon ändrad rubricering eller någon annan bedömning av åtalen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uttalade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Därutöver hade kompletterande frågor ställts till den medtilltalade och ny skriftlig bevisning lagts fram i form av ett läkarintyg. Hovrätten ansåg dock att det som kommit fram i hovrätten inte gav anledning till någon annan bedömning än tingsrättens.

Tingsrätten hade funnit att det genom den skriftliga bevisningen och förhörsuppgifterna var utrett att affärshändelser inte bokförts löpande i rätt tid, utan först långt senare, och att detta inneburit att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

När det gällde den tilltalade godtog tingsrätten inte hans uppgifter om att bokföringsmaterial hade skickats vidare löpande till den anlitade bokföraren. Tingsrätten lade särskild vikt vid bokförarens uppgifter om att materialet först mottogs hösten 2021 och ansåg att den tilltalades invändningar framstod som en efterhandskonstruktion. Domstolen fann att den tilltalade haft uppsåt till att affärshändelserna inte bokfördes löpande.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan och fann därmed att den tilltalade skulle dömas för båda bokföringsbrotten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade står därför kvar som dömd för två fall av bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken, med gärningsperioderna 1 januari 2020–31 december 2020 respektive 1 januari 2021–12 november 2021.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till villkorlig dom förenad med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit två månaders fängelse. Hovrätten ändrade inte påföljden.

Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden, beslag av bokföringsmaterial samt återbetalningsskyldighet för delar av försvararkostnaderna. Hovrätten beslutade att det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla. I hovrättens dom finns ingen uppgift om ändring av brottsofferfondsavgiften, skadestånd eller andra särskilda åtgärder.

Det framgår av tingsrättens dom att den tilltalade förekom i belastningsregistret under sex avsnitt, samtliga avseende ordningsbot för olika trafikförseelser. Det framgår också att någon häktning inte redovisas i det material som lämnats här.