Olaga hot och försök till utpressning ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till utpressning och olaga hot. Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast delvis genom att den tilltalade också döms för ytterligare två fall av olaga hot samt genom att åklagarens yrkande om förverkande av två mobiltelefoner avslås. I övrigt står tingsrättens dom fast, och påföljden är fortsatt fängelse i tio månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller händelser den 20 mars 2026. Enligt åtalet och hovrättens bedömning har den tilltalade i ett samtal uttalat hot om att skada målsäganden och två andra personer om en betalning inte gjordes. Hovrätten har bedömt att hoten var riktade till och kunde antas nå de berörda personerna.

Hovrätten behandlade samma bevisning som tingsrätten, och de förhör som hölls där spelades upp i hovrätten. Åklagaren godtog tingsrättens bedömning i vissa delar men vidhöll andrahandsyrkandet i åtalspunkt 1, dock utan att gärningen längre skulle bedömas som grov. Åklagaren justerade också brottstiden för åtalspunkt 3 till den 20 mars 2026.

Tingsrätten dömde den tilltalade för försök till utpressning och olaga hot, men frikände honom från involverande av en underårig i brottslighet. Hovrätten har inte ändrat den delen av tingsrättens dom. I hovrätten döms den tilltalade för försök till utpressning enligt 9 kap. 4 § första stycket och 11 § brottsbalken samt 23 kap. 1 § brottsbalken. Han döms också för olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken, och hovrätten slår fast att han dessutom ska dömas för två ytterligare fall av olaga hot avseende samma datum. Åtalet om involverande av en underårig i brottslighet förblir ogillat.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämmer i huvudsak i tingsrättens bevisvärdering. Rätten anser att målsägandens uppgifter varit trovärdiga och fått starkt stöd av övrig utredning. Det den tilltalade har anfört anses inte minska värdet av åklagarens bevisning.

När det gäller försök till utpressning gör hovrätten dock en viss snävare bedömning än tingsrätten. Hovrätten anser inte att det är ställt utom rimligt tvivel att betalningskravet riktades även mot vissa andra personer än den som enligt hovrätten var den egentliga adressaten för kravet. Därför döms den tilltalade inte för försök till utpressning i förhållande till dessa personer.

Samtidigt slår hovrätten fast att det är utrett att den tilltalade uttalat hot om att skada målsäganden och ytterligare två personer om betalning inte skedde. Hovrätten anser också att den tilltalade måste ha räknat med att hoten och betalningskravet skulle komma till den avsedda personens kännedom. Eftersom ett betalande hade inneburit vinning för den tilltalade och skada för den utsatta personen, och eftersom det funnits konkret fara för att brottet skulle fullbordas, är rekvisiten för försök till utpressning uppfyllda.

För olaga hot gör hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om det hot som avsåg en person utöver de andra. Därutöver anser hovrätten att den tilltalade också ska dömas för två ytterligare fall av olaga hot, eftersom hoten uttalats till en annan person men varit riktade mot de berörda och kunnat nå dem.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer i allt väsentligt tingsrättens påföljd. Den tilltalade döms till fängelse i tio månader, och hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om valet av påföljd. Hovrätten uttalar att brottslighetens samlade straffvärde motsvarar fängelse i tio månader, även med beaktande av den delvis ändrade brottsliga bedömningen.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess att fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten anger att det finns risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet och att skälen för häktning väger tyngre än det intrång åtgärden innebär.

I fråga om de beslagtagna mobiltelefonerna avslår hovrätten åklagarens yrkande om förverkande. Rätten anser inte att det visats att telefonerna använts som hjälpmedel vid brotten eller varit avsedda att användas som hjälpmedel. Det finns inte heller förutsättningar att förverka dem som särskilda brottsverktyg. Beslagen hävs därför.

Tingsrätten hade tidigare beslutat att telefonerna skulle förverkas och att den tilltalade skulle betala avgift till brottsofferfonden. I hovrättens beslut finns ingen uppgift om någon ändring av brottsofferfondsavgiften, och någon annan ändring av påföljden än den som anges ovan framgår inte. Hovrätten förordnar också att staten ska stå för kostnaden i hovrätten för försvararen. Den tilltalade får ingen ändring till sin fördel i skuldfrågan i övrigt.