Fängelse för mordbrand och narkotikabrott

Den tilltalade döms för mordbrand och ringa narkotikabrott efter en brand i en lägenhet den 19 april 2026. Tingsrätten ansåg att branden var anlagd av den tilltalade, men rubricerade gärningen som mordbrand av normalgraden och inte som grov mordbrand. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och sex månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till en målsägande och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov mordbrand. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade anlagt brand i en lägenhet genom att tända eld på flera föremål. Branden ska ha inträffat den 19 april 2026 och enligt åtalet inneburit fara för andras liv och hälsa samt omfattande förstörelse av andras egendom. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom branden anlagts i ett flerbostadshus och inneburit fara för flera människor samt för egendom av särskild betydenhet. Tingsrätten dömde dock inte för grov mordbrand utan för mordbrand av normalgraden för händelsen den 19 april 2026.

Åtalet gällde också ringa narkotikabrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade olovligen brukat cannabis den 19 april 2026, alternativt en tid dessförinnan på okänd plats i landet. Den tilltalade erkände den gärningen och tingsrätten dömde för ringa narkotikabrott för samma datum.

I målet behandlades även skadeståndsyrkanden. Två personer hade begärt ersättning, men tingsrätten biföll bara den ena målsägandens yrkande delvis. Skadeståndstalan från den andra målsäganden avslogs.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann genom den skriftliga bevisningen att det hade brunnit i den tilltalades lägenhet på den tid och plats som åklagaren angett. Brandplatsundersökningen visade enligt rätten att branden startat genom att värme, glöd eller eld tillförts till sex oberoende primära brandområden i tre rum och i badrummet. Det framkom ingen alternativ förklaring till brandens uppkomst, och rätten ansåg därför att branden varit anlagd.

När det gällde frågan vem som anlagt branden fäste tingsrätten vikt vid att det inte fanns skriftlig bevisning eller vittnesmål om att någon annan person hade befunnit sig i lägenheten. Rätten konstaterade att den tilltalade lämnat uppgifter om möjliga andra gärningspersoner, men att dessa uppgifter inte var tillräckligt tydliga eller trovärdiga. Det saknades också stöd för att någon annan faktiskt hade anlagt branden. Sammantaget ansåg tingsrätten att det i praktiken gick att utesluta att det var någon annan än den tilltalade som hade gjort det.

Vid uppsåtsbedömningen hänvisade tingsrätten till den rättspsykiatriska undersökningen, som inte visade att den tilltalade begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Rätten bedömde att det inte fanns stöd för någon tydlig plan, men att den tilltalades agerande ändå varit en impulshandling som skett med uppsåt.

Frågan om rubricering blev avgörande. Tingsrätten konstaterade att branden inneburit fara för liv och hälsa samt för omfattande egendomsskador, och att det funnits risk för brandspridning inom lägenheten och till andra lägenheter, särskilt lägenheten ovanför. Samtidigt ansåg rätten att spridningsrisken inte hade varit så avsevärd att kravet för grov mordbrand var uppfyllt. Eftersom det fanns försvårande omständigheter men inte tillräckligt starkt stöd för grov brottsrubricering dömdes den tilltalade för mordbrand av normalgraden.

När det gäller narkotikabrottet ansåg tingsrätten att den tilltalades erkännande stödde av övrig utredning. Den tilltalade dömdes därför för ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och sex månader. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till en målsägande med 20 000 kronor jämte ränta från den 19 april 2026. Den andra målsägandens skadeståndsyrkande avslogs.

Dessutom ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Sekretessbestämmelsen som angavs i domen ska fortsätta att gälla för vissa uppgifter i läkarintyg och rättspsykiatriskt utlåtande. Den offentliga försvararen fick ersättning av staten, och staten ska stå för kostnaderna.