Narkotikabrott och grov narkotikasmuggling prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om flera narkotikabrott och narkotikasmuggling. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom på flera punkter, bland annat genom att ogilla ett åtal om överlåtelse av narkotika till en person, döma för ytterligare överlåtelser till andra personer och justera antalet fall i vissa åtalsdelar. Hovrätten bestämde också fängelsestraffet till två år, vilket innebar en ändring i förhållande till tingsrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten flera åtalspunkter om narkotikabrott och narkotikasmuggling som hade prövats av tingsrätten och därefter överklagats. Den tilltalade var en av flera personer i målet, men denna artikel avser endast den tilltalade personen.

I åtalspunkten 1 gällde prövningen bland annat försök till att förvärva cannabis och förvärv samt innehav av cannabis. Hovrätten bedömde att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person hade gjort sig skyldig till den aktuella gärningen. Hovrätten ändrade dock tingsrättens dom i en mindre del av mängdangivelsen och konstaterade att det gram som tingsrätten inte hade dömt för ändå omfattades av den gemensamma gärningen.

I åtalspunkten 3 avsåg åtalet försök till narkotikabrott genom försök att förvärva cannabis i överlåtelsesyfte. Hovrätten fann ingen anledning att frångå tingsrättens bedömning och lät domen stå fast i den delen.

I åtalspunkten 4 gällde åtalet bland annat införsel av cannabis och därefter förvaring och gömmande av narkotika. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om en medtilltalad person, men för den tilltalade som denna artikel avser var åtalspunkt 4 inte den del som hovrätten ändrade.

Det viktigaste för den tilltalade låg i åtalspunkten 6, som gällde ett stort antal påstådda överlåtelser av cannabis till olika personer. Tingsrätten hade dömt för flera överlåtelser, men hovrätten ändrade bedömningen på flera konkreta punkter. Hovrätten ogillade åtalet om överlåtelse av narkotika till en person. Hovrätten dömde däremot den tilltalade för ytterligare sex fall av narkotikabrott, som avsåg överlåtelser till andra personer. När det gällde överlåtelser till ytterligare två personer bedömde hovrätten att den tilltalade endast skulle dömas för ett fall respektive tjugo fall av narkotikabrott. Hovrätten utgick alltså från att varje överlåtelse som huvudregel är en egen brottsenhet och gjorde en egen bevisvärdering av de olika kontakterna och telefonavlyssningarna.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i allt väsentligt var densamma som i tingsrätten, men gjorde ändå vissa andra bevisvärderingar. Domstolen betonade att beviskravet är det vanliga straffrättsliga kravet, det vill säga att skuld ska vara ställd utom rimligt tvivel.

När det gällde den del av åtalspunkt 6 som hovrätten prövade i sak, byggde bedömningen på förhör, förundersökningsuppgifter och avlyssnade samtal. Hovrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade hade överlåtit narkotika vid flera tillfällen till vissa personer. Samtidigt fann hovrätten att bevisningen inte räckte för att styrka en del av de påstådda överlåtelserna, vilket ledde till att åtalet ogillades i den delen.

Hovrätten gjorde också en tydlig bedömning av hur gärningarna skulle rubriceras. För de aktuella överlåtelserna ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det rörde sig om narkotikabrott. Däremot ansåg hovrätten att den samlade brottsligheten var mer omfattande än tingsrätten bedömt. Domstolen beaktade att överlåtelserna hade skett i en pågående verksamhet, att det funnits ett vinstintresse och att den tilltalade aktivt hade marknadsfört sig genom sms och telefonsamtal. Detta ledde till ett högre straffvärde.

När det gäller åtalsdelen om försök till narkotikabrott enligt åtalspunkt 3 gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Domen stod fast i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att åtalet om överlåtelse av narkotika till en person ogillades, samtidigt som den tilltalade dömdes för ytterligare sex fall av narkotikabrott. För en annan åtalad överlåtelsedel dömde hovrätten endast för ett fall av narkotikabrott, och i ytterligare en del endast för tjugo fall av narkotikabrott. Hovrätten bestämde fängelsestraffet till två år.

Hovrätten lämnade tingsrättens beslut om beslag oförändrat. Något kontaktförbud eller liknande åtgärd framgår inte av materialet.

Av hovrättens dom framgår också att ersättning till ett offentligt biträde och försvarare bestämdes av allmänna medel. För den tilltalade anges i materialet ingen häktningstid, och uppgift om sådan saknas därför i artikeln.

I jämförelse med tingsrätten innebar hovrättens dom alltså en ändrad skuldprövning i vissa delar av narkotikaåtalet och en höjd eller omprövad straffmätning till fängelse i två år.