Rån och misshandel prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande i ett mål om rån, misshandel, olaga hot och övergrepp i rättssak. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut och ändrade alltså inte utgången i skuldfrågan eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalade och en medtilltalad. Enligt åtalet hade de, tillsammans och i samförstånd, den 17 april 2020 genom våld och hot stulit målsägandens väst, mobiltelefon, keps, väska, busskort, hörlurar och nycklar. I hovrätten kvarstod även frågan om den tilltalade skulle dömas för misshandel och olaga hot, medan den medtilltalade också var åtalad för övergrepp i rättssak.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för rån, misshandel och olaga hot. I hovrätten yrkade den tilltalade frikännande och att skadeståndet till målsäganden skulle undanröjas eller sättas ned. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring.

Hovrätten redovisar att den medtilltalade återkallade sitt överklagande i huvudsak, men att frågan om rån och övergrepp i rättssak alltjämt prövades i hovrätten. Den medtilltalade skulle enligt hovrätten dömas för de gärningar som tingsrätten bedömt som olaga hot, rån vid tre tillfällen och övergrepp i rättssak, men den här artikeln fokuserar på den tilltalade.

När det gäller den tilltalades brottslighet framgår av tingsrättens dom att han dömts för rån, misshandel och olaga hot. Hovrätten prövade särskilt rånet och de gärningar som rubricerats som misshandel och olaga hot.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten och dessutom en bild som hade extraherats från den medtilltalades telefon. Förhör från tingsrätten med målsäganden och flera vittnen spelades upp i hovrätten.

När det gäller rånet fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att bevisningen styrkte att den tilltalade varit delaktig i gärningen. Den tilltalade hade medgett att han varit på platsen men förnekat brott. Hovrätten gjorde dock samma bevisvärdering som tingsrätten och ansåg att gärningen var bevisad.

För händelsen som avsåg misshandel och olaga hot konstaterade hovrätten att två vittnen i huvudsak hade berättat om samma händelseförlopp, även om deras ordval skilde sig åt. Hovrätten ansåg att detta inte förändrade bevisläget. Även här bedömde hovrätten bevisningen på samma sätt som tingsrätten och fann att gärningarna var styrkta.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att våldet inte var av det allvarligare slaget, men att det ändå utgjorde misshandel som inte var ringa. Hovrätten fann också, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för olaga hot.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Det innebar att den tilltalade stod kvar som dömd för rån, misshandel och olaga hot.

Påföljden var ungdomsvård, och hovrätten ändrade inte den påföljd som tingsrätten hade bestämt. I hovrätten redovisades att den tilltalade var ung, hade tidigare belastning och hade ett fortsatt vårdbehov. Hovrätten konstaterade att den samlade brottsligheten för en vuxen hade motiverat fängelse, men att socialnämndens bedömning och vårdplan talade för ungdomsvård.

Frågan om skadestånd ändrades inte heller. Hovrätten fann att den tilltalade var skadeståndsskyldig gentemot målsäganden och att det inte fanns skäl att ändra tingsrättens beslut om ersättning. I tingsrätten hade den tilltalade ålagts att solidariskt med den medtilltalade betala 13 090 kronor jämte ränta från den 17 april 2020.

Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden, men hovrättens avgörande som återges här innehåller ingen ändring av den delen. Hovrätten beslutade vidare att det som tingsrätten hade bestämt om beslag skulle bestå.

Det framgår inte att den tilltalade varit häktad eller hur länge. Hovrätten beslutade även att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen.