Grov misshandel omrubricerades till misshandel i hovrätten

Dold domstol ändrade tingsrättens dom när den tilltalade överklagade. Hovrätten fann att gärningen mot målsäganden inte skulle bedömas som grov misshandel utan som misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och fyra månader. Hovrätten ändrade också skadeståndet och fastställde att den tilltalade, solidariskt med annan person, ska betala 41 000 kronor till målsäganden. I övrigt stod flera delar av tingsrättens dom fast, medan frågan om grovt rattfylleri skrevs av efter att överklagandet återkallats i den delen.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten var ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för grov misshandel, olaga hot, grov stöld och djurplågeri samt i vart fall mildra påföljden och ogilla skadeståndsyrkandet. Han återkallade överklagandet i delen om grovt rattfylleri.

Åklagaren anslöt sig till tingsrättens bedömning i allt utom frågan om grov stöld av kontanter, där full bifall till åtalet yrkades. Hovrätten hade alltså att pröva flera åtalspunkter som gällde den tilltalade, men endast den tilltalade var part i det överklagade målet som avsåg den fällande domen mot honom.

Hovrätten tog först upp de gärningar som inte överklagats. Den tilltalade ansågs, i enlighet med tingsrättens dom, ha gjort sig skyldig till grovt rattfylleri och olovlig körning.

När det gäller gärningen den 17 maj 2025 fann hovrätten att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan person hade utsatt målsäganden för våld. Enligt hovrätten visade utredningen att den tilltalade drog ner målsäganden på marken med ett hundkoppel, därefter satt gränsle över honom, höll fast hans händer och riktade slag mot hans överkropp. Senare, när målsäganden låg på marken, kom den andra personen fram och sparkade målsäganden mot huvudet, varefter den tilltalade återigen höll fast målsäganden och uttalade att han skulle döda honom. Hovrätten fann också att målsäganden fick skador i form av svullnader, sårskador, underhudsblödningar i ansiktet, hudavskrapningar på bakhuvudet och underhudsblödning på halsen.

Hovrätten bedömde att denna gärning inte skulle rubriceras som grov misshandel, trots att våldet riktats mot en ensam person som var fasthållen och hade svårt att försvara sig. Skälen för en mildare bedömning var att skadorna bedömdes som tämligen lindriga och att våldet, särskilt sparkarna och stampningarna, inte hade utdelats med betydande kraft. Hovrätten kom därför fram till att rubriceringen skulle vara misshandel.

Hovrätten fann vidare att den tilltalade skulle dömas för olaga hot. Domstolen ansåg att han hade uttalat ett dödshot mot målsäganden under händelseförloppet, och att gärningen skulle bedömas på samma sätt som i tingsrätten.

När det gällde djurplågeri fann hovrätten att den tilltalade hade slagit en hund upprepade gånger och därigenom uppsåtligen och otillbörligen utsatt hunden för lidande. Tingsrättens bedömning i den delen ändrades inte.

I delen om grov stöld ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade stulit en mobiltelefon, men inte att han även hade stulit kontanter. Hovrätten instämde i tingsrättens rubricering i denna del, vilket innebar att tingsrättens dom stod fast där.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma skriftliga bevisning som i tingsrätten samt på inspelade förhör. Dessutom hölls tilläggsförhör med den andra inblandade personen och med den tilltalade själv.

Vid prövningen av misshandeln lade hovrätten särskild vikt vid filmsekvensen, målsägandens uppgifter, fotografier och rättsintyg. Av detta drog domstolen slutsatsen att flera av slagen och sparkarna träffade målsäganden i ansiktet och på huvudet. Hovrätten ansåg också att de båda personerna handlade tillsammans och i samförstånd från det att den andra personen utdelade den första sparken.

Hovrätten avvisade nödvärnsinvändningen. Eftersom bråket enligt hovrätten hade inletts med att den tilltalade drog ner målsäganden bakifrån, hade den tilltalade inte någon nödvärnsrätt. Den andra personen kunde inte heller frikännas med hänvisning till att han skulle ha hjälpt den tilltalade i en upplevd nödvärnssituation.

Hovrätten gjorde alltså en annan rubriceringsbedömning än tingsrätten i misshandelsdelen. Tingsrätten hade dömt för grov misshandel, men hovrätten ansåg att omständigheterna sammantaget inte räckte för den graden. Däremot delade hovrätten tingsrättens bedömning i fråga om olaga hot, djurplågeri och grov stöld i den del som var styrkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken i stället för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § brottsbalken i den äldre lydelsen. Den tilltalade dömdes också för olaga hot enligt 4 kap. 5 § brottsbalken, djurplågeri enligt 16 kap. 13 § brottsbalken, grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken, grovt rattfylleri enligt trafikbrottslagen och olovlig körning enligt trafikbrottslagen, i den utsträckning dessa gärningar inte var överklagade eller ändrades i hovrätten.

Påföljden bestämdes av hovrätten till fängelse i ett år och fyra månader. Det var en lindring jämfört med tingsrättens påföljd om fängelse i ett år och tio månader.

Hovrätten ändrade även skadeståndet. Den tilltalade ska, solidariskt med annan person, betala 41 000 kronor till målsäganden jämte ränta enligt räntelagen från den 17 maj 2025 till dess betalning sker. Tingsrätten hade bestämt skadeståndet till 59 000 kronor, varav 51 000 kronor solidariskt med den andra personen, så skadeståndet sattes alltså ned i hovrätten.

Hovrätten skrev av målet från vidare handläggning i den del som avsåg överklagandet beträffande grovt rattfylleri, eftersom överklagandet i den delen hade återkallats.

Den tilltalade hade inte någon uppgift i hovrätten om häktningstid i det material som lämnats, och någon sådan tid anges därför inte här. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvarare och målsägandebiträde på statens bekostnad.