Grovt vapenbrott ledde till fängelse efter hovrättsändring

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om synnerligen grovt vapenbrott och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom så att han frikändes från åtalet om brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor men dömdes för grovt vapenbrott den 5 januari 2025. Fängelsestraffet bestämdes till 4 år och 6 månader. I övrigt gäller tingsrättens domslut inte för honom i den del som hovrätten ändrat, medan hovrätten lät vissa beslag och andra frågor bestå enligt tingsrättens beslut i den mån de inte uttryckligen ändrades.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, synnerligen grovt brott, samt att fängelsestraffet skulle skärpas. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom och i vart fall lindra fängelsestraffet.

Enligt hovrätten var det klarlagt att den tilltalade den 5 januari 2025 i Sverige befann sig i anslutning till en restaurang i Strömstad tillsammans med andra personer. Hovrätten fann att han då hade innehaft och överlämnat en kulsprutepistol av märket Tikkakoski modell KP 44 jämte magasin till en annan person. Hovrätten bedömde detta som grovt vapenbrott.

När det gällde de övriga vapen som omfattades av åtalspunkten ansåg hovrätten att utredningen inte visade med tillräcklig säkerhet att den tilltalade hade haft sådan rådighet över dem att han kunde dömas för innehav eller överlämnande. Han frikändes därför i den delen.

Hovrätten prövade också åtalet om brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Där bedömde hovrätten att det visserligen fanns omständigheter som tydde på kännedom om handgranater, men att utredningen inte räckte för att visa att den tilltalade haft sådan kontroll eller rådighet över dem att han straffrättsligt kunde anses ha innehaft, förvarat, salufört, överlåtit eller på annat sätt hanterat dem i Sverige. Han frikändes därför från detta åtal.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. För den fällande delen av vapenåtalet lade hovrätten vikt vid flera samverkande omständigheter. Det fanns uppgifter från en medtilltalad om att vapnet överlämnats, och dessa uppgifter ansågs stämma väl med vapnets utseende. Hovrätten fäste också betydelse vid filmer i den tilltalades mobiltelefon, DNA-spår på magasin och väska samt en chattkonversation där orden ”KP” förekom i ett sammanhang som passade vapnets modellbeteckning. Sammantaget ansågs det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade innehaft och överlämnat just den aktuella kulsprutepistolen.

För de övriga vapnen i väskan ansåg hovrätten att det fanns stark bevisning för att den tilltalade hade hanterat dem vid något tillfälle, men inte att det var visat att han själv eller genom annan hade innehaft eller överlämnat dem under den aktuella perioden. Hovrätten pekade på att det inte gick att dra säkra slutsatser om vem som disponerade vapnen eller vilken roll den tilltalade hade i det påstådda nätverket.

När det gäller handgranaterna konstaterade hovrätten att den tilltalade hade viss kännedom om dem, bland annat genom sökningar på nätet, kontakter med andra personer och vidarebefordran av en film. Men hovrätten ansåg inte att detta visade att han haft den direkta kontroll över handgranaterna som krävs för straffansvar för innehav eller annan hantering i Sverige. Därför ogillades åtalet på den punkten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut för den tilltalade genom att frikänna honom från åtalet för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, synnerligen grovt brott, och i stället döma honom för grovt vapenbrott den 5 januari 2025 enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen i dess lydelse före den 1 juli 2026.

Påföljden bestämdes till fängelse i 4 år och 6 månader. Hovrätten ansåg att brottet avsåg ett militärt automatvapen med betydande skadepotential och att innehavet skett inom ramen för kriminell verksamhet. Straffvärdet ansågs dock något överstiga minimistraffet. Hovrätten fann inte skäl att bestämma annan påföljd än fängelse.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Däremot ogillade hovrätten förverkandeyrkandena såvitt avser honom och hävde beslagen i förhållande till honom. I övrigt angavs att tingsrättens domslut gäller, men hovrätten ändrade alltså uttryckligen de delar som rörde skuldfrågan, påföljden, beslag och häktning för honom.