Djurhållning med brister ledde till fällande dom

Den tilltalade döms för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen efter en oanmäld kontroll av djurhållningen på en fastighet i Vinslöv. Tingsrätten fann att både en tupp och flera hundar utsatts för lidande samt att djurhållningen präglats av flera brister. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 50 dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet mot den tilltalade fanns två punkter. Den första gällde djurplågeri enligt 16 kap. 13 § brottsbalken och avsåg perioden den 13 februari 2024 till den 27 februari 2024. Enligt åtalet hade den tilltalade genom vanvård utsatt en tupp samt hundarna Ilda, Tui och Angelina för lidande utan godtagbara skäl. Den andra punkten gällde brott mot djurskyddslagen enligt flera bestämmelser i djurskyddslagstiftningen och avsåg perioden den 27 januari 2024 till den 27 februari 2024. Där påstods att djurhållningen brustit för omkring 200 duvor, 30 höns och tuppar, 4 ankor, 2 kaniner och 9 hundar, med undantag för de tre hundar och den tupp som omfattades av den första åtals-punkten. Bristerna avsåg tillsyn, renhållning, skaderisker, anpassning av utrymmen samt foder och vatten.

Tingsrätten utgick från att den tilltalade ägde fastigheten och att han i förhör själv uppgett att djuren var hans och att han hade ansvar för dem. För åtalspunkt 1 fann rätten att hundarna Ilda, Tui och Angelina samt tuppen genom vanvård utsatts för lidande och att det inte funnits godtagbara skäl. För åtalspunkt 2 fann rätten att det visats brister i djurhållningen beträffande hundarna, kaninerna, duvorna, hönsen och ankorna i de delar som domen redovisar. När det gäller hundarna ansåg rätten att tillsynen varit mycket bristande, att det funnits skaderisker i form av skräp, byggdelar, glas och metalldelar, att utrymmena inte hållits rena, att utrymmena inte anpassats för djurens välmående och hälsa samt att det saknats vatten. För kaninerna ansåg rätten att förvaringsutrymmena inte varit anpassade för deras välmående och hälsa, att det funnits skaderisker och att det saknats tillräckligt foder. För duvorna fann rätten att tillsynen varit bristande och att förvaringsutrymmena inte varit anpassade för deras välmående och hälsa. För hönsen fann rätten att tillsynen varit bristande, att det funnits skaderisker, att en del av hönsen saknat vatten och att förvaringsutrymmena inte varit anpassade för deras välmående och hälsa. För ankorna fann rätten att de saknat tillgång till rent vatten och att det funnits skaderisker.

Rättens bedömning

Tingsrätten hänvisade till veterinärintyg, kontrollrapport, fotografier och uppgifter från Länsstyrelsen. Beträffande åtalspunkt 1 lade rätten vikt vid att hundarna inte fått den vård och omsorg de behövt. Veterinärintygen visade enligt domstolen att Ilda och Tui haft sårskador, inflammationer och andra besvär, och att Angelina varit magrare än normalt. När det gällde tuppen framhöll rätten att den hade en mycket svullen och deformerad fot, att den uppvisade stor smärta och att den avlivades på plats. Tingsrätten ansåg därför att den tilltalade, som ägare, genom grov oaktsamhet hade utsatt hundarna för lidande och varit likgiltig i fråga om tuppen. Han dömdes därför för djurplågeri.

För åtalspunkt 2 bedömde rätten att den tilltalade, genom sina egna uppgifter och den dokumenterade djurhållningen, måste ha insett missförhållandena. Domstolen fann att han varit uppenbart likgiltig i förhållande till vissa av bristerna och i övrigt av grov oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter enligt djurskyddslagen. Rätten ansåg samtidigt att en annan person som också hörts i målet inte hade haft en sådan garantställning att denne kunde dömas för djurplågeri, men den delen gäller inte den tilltalade. Den tilltalade dömdes därför även för brott mot djurskyddslagen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för både djurplågeri, med händelsetid den 13 februari 2024 till den 27 februari 2024, och brott mot djurskyddslagen, med händelsetid den 27 januari 2024 till den 27 februari 2024. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 50 dagsböter om 250 kronor per bot, sammanlagt 12 500 kronor.

Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Dessutom ska han betala tillbaka 16 714 kronor till staten. I domen anges även att ersättning utgått till ett målsägandebiträde eller försvarare enligt vad rätten beslutat, men den närmare fördelningen av dessa kostnader redovisas inte i artikeln eftersom den inte är central för den tilltalades domslut.