Narkotikabrott: hovrätten frikänner från en åtalspunkt och sänker straffet

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om narkotikabrott och ändrar tingsrättens dom i en del. Den tilltalade frikänns från åtalspunkten om narkotikabrott den 16 mars 2026, medan övriga fällande delar står fast. Hovrätten sänker därmed påföljden från fängelse i 2 år och 9 månader till fängelse i 2 år.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller den tilltalade och flera åtalspunkter om narkotikabrott. Hovrätten utgår från tingsrättens dom men prövar de delar som överklagats.

I hovrätten var inte åtalspunkten 1.1 föremål för överklagande. Den tilltalade anses därför fortsatt ha gjort sig skyldig till narkotikabrott den 25 mars 2026 enligt den punkten.

Hovrätten ansluter sig också till tingsrättens bedömning i fråga om skuld för åtalspunkterna 1.3, 1.4 och 2.3. Dessa delar ändras alltså inte. Det innebär att de fällande avgörandena står fast även i hovrätten.

Den punkt som hovrätten prövar särskilt är åtalspunkten 2.1, som avser narkotikabrott den 16 mars 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med en medtilltalad hade innehaft narkotika som återfanns utspridd i den medtilltalades lägenhet i Vilhelmina. Hovrätten konstaterar att det visserligen är utrett att det förekom kontakter mellan de två och att kontakterna rörde narkotika. Hovrätten anser också att det visats att de tillsammans och i samförstånd sålt narkotika den 8 januari 2026, samt att narkotika transporterats från Stockholm till den tilltalade i Umeå. Vidare framgår att de under de första månaderna 2026 haft gemensamma konversationer med potentiella köpare.

Trots detta finner hovrätten att utredningen inte ger stöd för att den tilltalade tillsammans med den medtilltalade innehaft den narkotika som återfanns i lägenheten den 16 mars 2026. Inte heller i övrigt anses det visat att den tilltalade förfogade över den narkotikan. Åtalet i den delen ogillas därför.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för narkotikabrott vid två tidsmässiga brottstillfällen, den 2026-01-08 till 2026-03-04 samt den 2026-03-16 till 2026-03-25, och hade samtidigt frikänt honom från ett annat narkotikabrott under perioden 2026-03-01 till 2026-03-31. Hovrätten ändrar alltså tingsrättens dom genom att frikänna från en av de överklagade delarna men låter övriga avgöranden bestå.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten har tagit del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Förhören med den tilltalade, en medtilltalad och två andra personer har spelats upp, och åklagaren har dessutom lagt fram viss ytterligare skriftlig bevisning.

Vid bevisvärderingen gör hovrätten i huvudsak samma bedömning som tingsrätten när det gäller de delar som inte ändras. Rätten fäster vikt vid att det funnits kontakter om narkotika, att gemensam försäljning skett och att narkotika transporterats mellan orter. Dessa omständigheter anses dock inte räcka för att bevisa det påstående som låg till grund för åtalspunkten 2.1, nämligen att den tilltalade haft den aktuella narkotikan i sin besittning eller förfogande tillsammans med den medtilltalade.

Hovrätten gör alltså en mer restriktiv bevisvärdering i den frikända delen än vad som låg till grund för åklagarens påstående. Samtidigt ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning i de övriga skuldförhållandena.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrar tingsrättens dom så att den tilltalade frikänns från åtalspunkten 2.1 avseende narkotikabrott den 16 mars 2026. I övrigt står den fällande domen fast.

Påföljden sätts till fängelse i 2 år. Hovrätten anger att straffvärdet blir något lägre än tingsrätten bedömt eftersom en åtalspunkt faller bort, men att det alltjämt rör sig om ett högt straffvärde och brottslighet av sådan art att annan påföljd än fängelse inte är aktuell. Hovrätten beaktar också att det är fråga om nyupptäckt brottslighet i förhållande till en tidigare dom.

Hovrätten tar också ställning till häktning. Den tilltalade avtjänar redan ett fängelsestraff. Om han friges innan det nya fängelsestraffet kan verkställas ska han omedelbart häktas och därefter vara häktad till dess straffet får verkställas.

När det gäller beslag häver hovrätten beslaget av armbandsur, eftersom åklagaren medgett det yrkandet. I övrigt ska tingsrättens beslag beslut fortsätta att gälla. Hovrätten gör alltså ingen annan ändring i beslagshanteringen.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 2 år och 9 månader. Hovrätten sänker alltså straffet med 9 månader. Frågan om skadestånd eller kontaktförbud framgår inte av det material som hovrätten prövar här, och därför anges inget sådant.