Grovt narkotikabrott: hovrätten sänker fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade bestred rubriceringen och yrkade att gärningen i stället skulle bedömas som narkotikabrott för eget bruk, eller i vart fall leda till ett mildare straff. Hovrätten fastställde skuldfrågan men ändrade påföljden och bestämde fängelsestraffet till två år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Åtalet avsåg grovt narkotikabrott med händelsedatum den 4 mars 2026. Enligt åtalet och tingsrättens bedömning hade den tilltalade innehaft narkotikan, och det var fråga om ett innehav som i vart fall delvis skett i överlåtelsesyfte. Tingsrätten dömde därför för grovt narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen.

I hovrätten yrkade den tilltalade att gärningen endast skulle bedömas som innehav för eget bruk och att rubriceringen därför skulle ändras till narkotikabrott. Han yrkade också att straffet skulle mildras och att beslutet om förverkande av beslagtagna kontanter skulle upphävas. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten tog del av samma bevisning som i tingsrätten samt av inspelningen av förhöret med den tilltalade. Den tilltalade åberopade också ny skriftlig bevisning i form av ett försäkringsbrev och begärde tilläggsförhör. Hovrätten gjorde dock ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan eller beträffande rubriceringen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Trots den nya bevisning och de uppgifter som den tilltalade lagt fram i hovrätten ansåg domstolen inte att det fanns skäl att ändra tingsrättens bedömning av vad som var bevisat.

Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att det var styrkt att den aktuella narkotikan i vart fall delvis hade innehafts i överlåtelsesyfte. Därmed ansågs gärningen utgöra grovt narkotikabrott. Hovrätten uttalade uttryckligen att den inte gjorde några andra bedömningar än tingsrätten vare sig i fråga om skuld eller rubricering.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om längden på fängelsestraffet. Tingsrätten hade dömt till fängelse i två år och två månader, medan hovrätten bestämde straffet till fängelse i två år. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Vid straffmätningen utgick hovrätten från att brottet hade ett straffvärde om drygt två års fängelse. Domstolen beaktade i förmildrande riktning att den tilltalade på grund av dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff som fullt ut motsvarade straffvärdet. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten dock inte att det var fråga om ett sådant återfall i brott som skulle påverka straffmätningen försvårande.

Hovrätten lät beslutet om förverkande av de beslagtagna kontanterna stå fast. Den ansåg att det övervägande sannolikt att kontanterna härrörde från brottslig verksamhet. Beslutet om beslag skulle också fortsätta att gälla.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten fann att det fanns risk för fortsatt brottslighet och att häktningsskälen vägde tyngre än intrånget av fortsatt frihetsberövande.

Hovrätten ändrade även ersättningen till försvararen. Staten ska stå för kostnaden i hovrätten för försvararen. Någon uppgift om skadestånd finns inte i materialet.

Brott och utgång

Den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott den 4 mars 2026. Hovrätten fastställde ansvar för samma brott som tingsrätten och ändrade inte rubriceringen. Åtalet om grovt narkotikabrott ledde alltså till fällande dom även i hovrätten.