Grov fridskränkning ledde till fängelse

Den tilltalade döms för grov fridskränkning efter en längre tids upprepade gärningar mot målsäganden. Tingsrätten fann att brottet pågått under nästan ett år och att gärningarna sammantaget motiverade fängelse i ett år. Den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde grov fridskränkning under perioden 15 augusti 2025 till 12 augusti 2026. Enligt gärningsbeskrivningen bestod brottet av flera delgärningar mot målsäganden. Den 15 augusti 2025 ska den tilltalade ha stannat kvar i målsägandens bostad trots att han inte hade rätt till det. Den 29 oktober 2025 ska han ha hotat målsäganden med att hon skulle få en "fet jävla smäll", att han skulle slå in pannbenet på henne och knäcka hennes näsben. Den 10 november 2025 ska han ha hotat att slå ihjäl henne och slå henne. Den 1 december 2025 ska han ha skickat ett meddelande om att han skulle ge henne en örfil när hon kom hem om hon inte svarade honom. Den 14 december 2025 ska han ha hotat att slå in fönsterrutan på balkongdörren. Den 17 december 2025 ska han ha skickat ett meddelande om att han skulle åka hem till henne och krossa fönsterrutan på balkongdörren. Den 31 december 2025 ska han ha uttalat att hon skulle lyssna "någon jävla gång innan jag slår i ditt ansikte". Den 2 januari 2026 ska han ha misshandlat målsäganden genom flera slag mot benet, tagit tag om hennes arm och vridit om hennes finger. Den 5 januari 2026 ska han ha hotat att hon skulle få "en jävla smäll en vacker dag". Den 18 januari 2026 ska han ha skickat meddelanden om att han skulle slå eller sparka sönder fönster hemma hos henne, att hon hade fem minuter på sig att svara innan han sparkade in fönstret i balkongdörren och att han nu skulle bryta sig in hos henne. Under perioden 29 oktober 2025 till 12 augusti 2026 ska han dessutom vid upprepade tillfällen ha kallat målsäganden för "hora", "fitta" och "idiot" samt utsatt henne för störande kontakter.

Domstolen redogjorde också för att åklagaren i andra hand hade yrkat ansvar för olaga förföljelse, men eftersom rätten bedömde att förutsättningar fanns för grov fridskränkning prövades den gärningsrubriceringen i första hand och blev den som ledde till fällande dom.

Rättens bedömning

Den tilltalade kunde varken erkänna eller förneka gärningarna eftersom han saknade minnesbilder, men han bestred inte målsägandens uppgifter i sak. Tingsrätten utgick därför från att åklagarens bevisning skulle bedömas för varje enskild delgärning.

För hoten den 29 oktober 2025, 10 november 2025 och 31 december 2025 samt för de angränsande gärningarna fann rätten att ljudinspelningar med tillhörande transkriberingar stödde målsägandens uppgifter. Rätten ansåg att uttalandena objektivt varit ägnade att framkalla allvarlig rädsla och att den tilltalade agerat med uppsåt. För hoten via meddelanden den 1, 14, 17 och 18 december 2025 samt 18 januari 2026 fann rätten att skärmbilder visade att meddelandena skickats i det innehåll som åklagaren gjort gällande, och att de var ägnade att framkalla allvarlig rädsla för målsägandens personliga eller egendomsmässiga säkerhet. Även här ansåg domstolen att uppsåt var styrkt.

När det gällde den återkommande verbala kränkningen och de många kontakterna fann rätten att ljudinspelningar och skärmbilder visade att den tilltalade upprepade gånger använt grovt kränkande tillmälen och skickat tiotals meddelanden när han inte fick svar. Detta bedömdes som hänsynslöst och ägnat att kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt, vilket ledde till ansvar för ofredande inom ramen för grov fridskränkning.

För gärningen den 15 augusti 2025 byggde bevisningen på målsägandens uppgifter och ett vittnes berättelse. Rätten fann att den tilltalade vägrat lämna bostaden och kvarstannat där i flera timmar efter att han ombetts att gå, vilket utgjorde den delgärning som åklagaren påstått. Även där ansåg tingsrätten att uppsåt var styrkt.

För misshandeln den 2 januari 2026 fann rätten att målsägandens berättelse stöddes av vittnesuppgifter, fotografier och journalanteckningar. Rätten ansåg visat att den tilltalade orsakat smärta och skada genom att slå mot benet, ta tag i armen och vrida om fingret. Domstolen bedömde att uppsåt förelåg i vart fall för våldet mot benet och greppet om armen, och att han i fråga om fingerskadan agerat med likgiltighetsuppsåt.

Tingsrätten gick därefter in på varför gärningarna sammantaget skulle bedömas som grov fridskränkning. Domstolen framhöll att gärningarna begåtts under en längre tid i en närståenderelation, till stor del i målsägandens hem, och att situationen präglats av upprepade kränkningar. Rätten beaktade också målsägandens uppgifter om att hon känt sig ensam, övergiven och maktlös samt att hon börjat dokumentera händelserna av rädsla för att bli dödad av den tilltalade. Sammantaget ansågs detta visa att hennes självkänsla skadats allvarligt i lagens mening.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov fridskränkning. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år. Tingsrätten beslutade också att han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

När det gäller skadestånd fann rätten att målsäganden hade rätt till ersättning för kränkning med 70 000 kronor och för sveda och värk med 1 600 kronor, sammanlagt 71 600 kronor. Ränta ska betalas enligt räntelagen från den 12 augusti 2026 till dess full betalning sker. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Rätten beslutade även om ersättning till försvararen och målsägandebiträdet samt att den tilltalade ska återbetala 70 710 kronor till staten.

Fakta