Fängelse efter flera våldsbrott

Den tilltalade döms för tre fall av misshandel, två fall av barnfridsbrott och ringa narkotikabrott. Tingsrätten fann att det samlade straffvärdet motsvarade sju månaders fängelse och dömde därför till fängelse i sju månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till två målsäganden, en avgift till brottsofferfonden och återbetala en del av kostnaderna till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet inträffade samtliga gärningar den 29 juni 2026. För åtalspunkt 1 gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Åklagaren påstod att den tilltalade höll fast målsäganden genom att använda sitt knä, drog ner henne på golvet och tog stryptag på henne, vilket orsakade smärta och rodnader. Tingsrätten dömde för misshandel enligt åtalet.

För åtalspunkt 2 gällde barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade misshandlade målsäganden enligt åtalspunkt 1 och att detta bevittnades av ett barn. Tingsrätten dömde för barnfridsbrott enligt åtalet.

För åtalspunkt 3 gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Åklagaren påstod att den tilltalade tog stryptag på målsäganden, knuffade omkull honom så att han föll till marken och därefter slog honom i ansiktet, vilket orsakade smärta, medvetslöshet och sårskador. Tingsrätten dömde för misshandel, men fann att det var styrkt att den tilltalade knuffade omkull målsäganden och därefter utdelade slag med knuten näve mot ansiktet. Frågan om strypgrepp och medvetslöshet ansågs inte klarlagd.

För åtalspunkt 4 gällde barnfridsbrott enligt samma bestämmelse som i åtalspunkt 2. Åklagaren påstod att den tilltalade misshandlade målsäganden enligt åtalspunkt 3 och att detta bevittnades av ett barn. Tingsrätten dömde för barnfridsbrott enligt åtalet.

För åtalspunkt 5 gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Åklagaren påstod att den tilltalade knuffade målsäganden så att han slog i en möbel, vilket orsakade smärta och rodnad. Tingsrätten dömde för misshandel enligt åtalet.

För åtalspunkt 6 gällde ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Åklagaren påstod att den tilltalade olovligen använt hasch eller annat cannabispreparat. Tingsrätten dömde för ringa narkotikabrott. Den tilltalade hade erkänt denna gärning.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att det i mål om våld i nära relationer ofta saknas direkt teknisk bevisning, men att trovärdiga och tillförlitliga målsägandeberättelser, i förening med annan stödbevisning, kan räcka för fällande dom. Domstolen bedömde att målsäganden som uppgav att hon utsatts för våld lämnat en förhållandevis sammanhängande och detaljerad berättelse, även om hon varit osäker i vissa delar, särskilt om de exakta platserna i bostaden. Domstolen ansåg dock att hennes uppgifter fick stöd av barnets berättelse, fotografier av skador och uppgifter från den andra målsäganden.

När det gällde misshandeln mot den kvinnliga målsäganden fann tingsrätten att hennes uppgifter, trots vissa osäkerheter, fick starkt stöd av barnets berättelse. Också fotografier på hennes hals och den andra målsägandens iakttagelser av märken på halsen talade för att ett strypgrepp hade förekommit. Den tilltalades egna uppgifter om att han inte använt våld ansågs vara en efterhandskonstruktion.

När det gällde misshandeln mot den manliga målsäganden ansåg tingsrätten att hans minnesbilder var begränsade, men att hans skadebild och journaluppgifter stämde med övrig bevisning. Domstolen ansåg att det var bevisat att den tilltalade knuffade omkull honom och därefter slog honom i ansiktet med knuten näve. Invändningen om nödvärn avfärdades.

När det gällde gärningen mot barnet fann tingsrätten att fotografier och uppgifter från en av de vuxna målsägandena gav tillräckligt stöd för att det var utrett att den tilltalade knuffade barnet så att han föll och slog sig. Domstolen godtog alltså att misshandel hade begåtts även mot barnet.

För narkotikabrottet var den tilltalades erkännande tillräckligt, och erkännandet fick stöd av övrig bevisning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i sju månader. Tingsrätten ansåg att samtliga brott hade skett i målsägandenas hem och att det rörde sig om närståendebrott, vilket påverkade straffvärdet. Domstolen bedömde att straffvärdet sammantaget motsvarade sju månaders fängelse och att annan påföljd än fängelse inte kunde väljas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till den manliga målsäganden med 21 600 kronor jämte ränta från den 29 juni 2026 till dess betalning sker. Han ska också betala skadestånd till barnet med 30 000 kronor jämte ränta från samma dag. Tingsrätten bestämde kränkningsersättningen till den manliga målsäganden till 20 000 kronor och konstaterade att ytterligare ersättning för sveda och värk inte kunde bedömas utifrån utredningen i den delen. För barnet ansågs 30 000 kronor vara skäligt för kränkning, men någon ersättning för sveda och värk dömdes inte ut.

Den tilltalade ska vidare betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också återbetala 75 000 kronor av kostnaderna till staten.