Bokföringsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för sex fall av bokföringsbrott men frikänns från åtalet om bedrägeri. Tingsrätten fann att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts under flera räkenskapsår och att bristerna gjort det omöjligt att i huvudsak bedöma rörelsens förlopp med ledning av bokföringen. Påföljden blev villkorlig dom med 125 timmars samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet åtalades den tilltalade för tre olika gärningskomplex. För det första gällde det bokföringsbrott, där han som faktisk företrädare för ett bolag enligt åtalet hade underlåtit att löpande bokföra affärshändelser under perioden den 1 december 2017 till den 16 februari 2021. Åklagaren angav att bristerna avsåg fyra räkenskapsår och att de bestod i ett stort antal transaktioner med inbetalningar och utbetalningar som inte hade bokförts i rätt tid. Tingsrätten dömde honom för detta brott.

För det andra gällde åtalet också bokföringsbrott avseende att årsredovisningar inte hade upprättats i rätt tid för räkenskapsåren som avslutades den 30 april 2019 respektive den 30 april 2020. Enligt åtalet skulle detta ha skett senast den 1 november 2019 och den 1 november 2020, men någon årsredovisning hade inte upprättats. Även på denna punkt dömdes den tilltalade.

För det tredje åtalades den tilltalade för bedrägeri, alternativt penningtvättsbrott, med påståenden om att han tillsammans med annan genom vilseledande förmått målsäganden att föra över sammanlagt 320 000 kronor vid två tillfällen under perioden den 30 juli 2020 till den 2 oktober 2020. Tingsrätten frikände honom från bedrägeriåtalet och avslog även det alternativa ansvaret för penningtvättsbrott.

Rättens bedömning

När det gällde bokföringsbrotten ansåg tingsrätten att det var klarlagt att den tilltalade varit den faktiska företrädaren för bolaget och att en annan person varit formell företrädare. Domstolen konstaterade att bolaget haft en skyldighet att löpande redovisa affärshändelser och att upprätta årsredovisning efter varje redovisningsår. Utredningen visade enligt rätten att detta inte hade skett. Domstolen fann också att bristerna varit så omfattande att rörelsens förlopp, liksom det ekonomiska resultatet och ställningen, inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

När det gällde skuldfrågan för den tilltalade ansåg tingsrätten att han inte kunde undgå ansvar för uppsåtligt bokföringsbrott. Rätten framhöll att han måste ha förstått att den tidigare hjälp som funnits med bokföringen hade upphört att vara tillräcklig. Därför dömdes han i enlighet med åtalet för bokföringsbrott av normalgraden.

I bedrägeridelen gjorde tingsrätten en annan bedömning. Domstolen konstaterade att det fanns omständigheter som kunde påminna om upplägg i bedrägeriärenden, bland annat betalningar till olika personer och överföringar mellan konton. Men rätten ansåg inte att detta i sig bevisade att målsäganden blivit vilseledd på ett sätt som medfört straffbart bedrägeri. Det ansågs inte bevisat att arbetet som utförts på fastigheten inte motsvarade det som avtalats eller att betalningarna saknade grund. Inte heller ansågs det visat att de belopp som betalats inneburit en faktisk skada i den mening som krävs för bedrägeri. Därför lämnades åtalet om bedrägeri utan bifall, liksom det alternativa åtalet om penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken för sex tillfällen under perioden den 1 december 2017 till den 16 februari 2021. Han frikänns från bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken, som avsåg perioden den 30 juli 2020 till den 2 oktober 2020.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 125 timmars samhällstjänst. Tingsrätten angav att om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat fyra månaders fängelse.

Målsägandens skadeståndsyrkanden avslogs. Den tilltalade ska betala 800 kronor till brottsofferfonden. Han ska också betala 10 000 kronor av kostnaderna för sin försvarare till staten.