Grov misshandel efter knivhugg – hovrätten ändrar tingsrättens dom

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om försök till mord och grov misshandel. Hovrätten kommer, liksom tingsrätten, fram till att den tilltalade ska dömas för grov misshandel efter att ha huggit målsäganden med kniv i bålen, men hovrätten finner inte att det är bevisat att uppsåt att döda funnits. Tingsrättens dom ändras också i fråga om utvisning och skadestånd. Den tilltalade utvisas, men hovrätten tidsbegränsar återreseförbudet till tio år. Skadeståndet sätts ned jämfört med tingsrätten, och den tilltalade ska vara fortsatt häktad.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom i ett ärende om försök till mord m.m. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för försök till mord och att påföljden skulle bestämmas till fängelse i inte understigande tio år. Åklagaren gjorde inte längre gällande ansvar för barnfridsbrott.

Den tilltalade bestred åtalet och skadeståndsyrkandet. I andra hand yrkade hon att gärningen i stället skulle bedömas som misshandel av normalgraden och att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn eller i vart fall lindras. Hon yrkade också att utvisningsbeslutet skulle upphävas.

Hovrätten prövade samma gärning som i tingsrätten. Enligt hovrätten var det styrkt att den tilltalade vid tid och plats enligt åtalet huggit målsäganden med kniv i bålen med de följder som angetts i gärningspåståendet. Hovrätten konstaterade att den tilltalade var medveten om sitt handlande och att det var styrkt att hon agerade med avsikt att skada. Däremot ansåg hovrätten att det inte var bevisat att hon hade uppsåt att döda.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov misshandel den 3 januari 2026 och samtidigt frikänt henne från grovt barnfridsbrott samma dag. Hovrätten ändrade inte den materiella bedömningen i skuldfrågan i sak på så sätt att den tilltalade fortfarande döms för grov misshandel, men hovrätten avvisade åklagarens ståndpunkt om försök till mord.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten. Dessutom åberopade den tilltalade ny bevisning i hovrätten i form av sakkunnigutlåtanden och förhör med en överläkare, specialist i vuxenpsykiatri, samt en legitimerad psykolog. Den nya utredningen avsåg dels den tilltalades hälsotillstånd, dels barns behov ur ett utvecklingspsykologiskt och barnrättsligt perspektiv.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att åklagarens bevisning visade att den tilltalade hade huggit målsäganden med kniv i bålen. Den nya utredningen ledde inte till någon annan slutsats i skuldfrågan. Hovrätten ansåg att den tilltalade var straffrättsligt ansvarig för gärningen. Däremot ansågs inte uppsåt att döda styrkt, vilket innebar att åtalet för försök till mord inte bifölls.

Hovrätten bedömde att gärningen utgjorde misshandel och att brottet var grovt av de skäl som åklagaren hade anfört. Hovrätten gjorde alltså en annan rättslig kvalificering än vad åklagaren hade yrkat, men i linje med tingsrättens rubricering grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i fråga om ansvar endast på så sätt att utvisningen förenades med ett tidsbegränsat återreseförbud om tio år. Tingsrätten hade beslutat om utvisning utan sådan tidsgräns. Hovrätten fann att utvisning var proportionerlig, men att återreseförbudet behövde tidsbegränsas med hänsyn till den tilltalades anknytning, rätten till familjeliv och barnets bästa.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i fråga om straffvärde, straffmätning och val av påföljd. I den text som tillhandahållits anges inte hovrättens exakta fängelsestraff i domslutet, men tingsrätten hade dömt till fängelse i fyra år. Hovrätten beslutade att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Det anges också att fortsatt häktning var proportionerlig eftersom det inte var uppenbart att det saknades risk för återfall eller undanröjande av straffverkställigheten.

Skadeståndet ändrades av hovrätten. Tingsrätten hade bestämt ersättningen till målsäganden till 248 493 kr jämte ränta från den 3 januari 2026. Hovrätten satte skadeståndet till 198 493 kr jämte ränta från samma datum. Hovrätten angav att ersättning för den allvarliga kränkningen uppgick till 150 000 kr och att målsäganden också hade styrkt rätt till ersättning för sveda och värk samt inkomstförlust.

Hovrätten beslutade vidare att sekretessförordnanden skulle bestå och att beslag fortsatt skulle gälla. Den tilltalade ålades inte någon avgift till brottsofferfonden i den återgivna hovrättstexten. Hovrätten avslog också den tilltalades yrkande om ersättning för bevisning.