Grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande från den tilltalade i ett mål om grovt bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och överträdelse av näringsförbud. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på ansvarspunkter som rörde den tilltalade och dömde honom för försvårande av skattekontroll, grovt brott, under en del av perioden i åtalspunkt 5 samt för grovt bokföringsbrott under en senare del av samma period. Hovrätten ändrade också brottstiden för överträdelse av näringsförbud i åtalspunkt 7 och bestämde fängelsestraffet till två år. I övrigt stod hovrättens prövning delvis i linje med tingsrättens bedömning, men med ändrad rättslig rubricering och ändrad påföljd.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och i andra hand lindra påföljden. Åklagaren yrkade i hovrätten bland annat att den tilltalade skulle dömas för grovt bokföringsbrott i stället för bokföringsbrott av normal svårhetsgrad i vissa delar samt att fängelsestraff och näringsförbud skulle skärpas. För åtalspunkt 5 förtydligade åklagaren att gärningen i första hand skulle bedömas som enskild näringsverksamhet och i andra hand som verksamhet genom oregistrerad filial till ett estniskt bolag.

I åtalspunkt 5 prövade hovrätten ett upplägg knutet till ett utländskt bolag. Hovrätten ansåg att verksamheten hade bedrivits i Sverige och att bolaget därför hade varit bokföringsskyldigt här. För perioden den 1 januari 2016 till den 30 juni 2017 ansåg hovrätten dock att det inte fanns förutsättningar att döma för grovt bokföringsbrott, eftersom den då gällande regleringen för filialer låg i filiallagen och inte i bokföringslagen. För den perioden dömdes den tilltalade i stället för försvårande av skattekontroll, grovt brott. För perioden den 1 juli 2017 till den 31 december 2019 dömdes han för grovt bokföringsbrott.

I åtalspunkt 7 gällde åtalet överträdelse av näringsförbud. Hovrätten delade tingsrättens uppfattning om att den tilltalade hade bedrivit näringsverksamhet i strid med förbudet, men hovrätten justerade brottstiden till perioden den 24 juli 2018 till den 31 december 2019.

Hovrätten prövade även övriga åtalspunkter som rörde andra brott och andra tidsperioder, men enligt den nu aktuella domen fokuserar utfallet för den tilltalade på ansvarspunkterna i åtalspunkt 5 och 7 samt påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten, men även viss ny skriftlig bevisning och nya eller kompletterande förhör. I fråga om åtalspunkt 5 byggde bevisningen bland annat på granskning av fakturering, betalningsflöden, bokföring, uppgifter om den tilltalades vistelseort och verksamhet samt förhör med vittnen och redovisningspersoner.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade huvudsakligen befann sig i Sverige under åren 2016 till 2019 och att han här utförde det konsultarbete som fakturerades genom bolaget. Samtidigt ansåg hovrätten att upplägget inte kunde betraktas som ett rent skenförhållande för att dölja enskild näringsverksamhet, utan att arbetet fick anses ha utförts inom ramen för bolaget. Domstolen fann däremot att verksamheten hade bedrivits i Sverige på ett sådant sätt att filialreglerna och senare bokföringslagen blev tillämpliga.

När det gällde skuldfrågan fann hovrätten att bokföring saknades eller var otillräcklig för den svenska verksamheten, och att den tilltalade som företrädare ansvarade för bristerna. För tiden fram till den 30 juni 2017 rubricerades gärningen som försvårande av skattekontroll, grovt brott, eftersom bokföringsskyldigheten då reglerades i filiallagen. För tiden därefter rubricerades gärningen som grovt bokföringsbrott.

I fråga om åtalspunkt 7 ansåg hovrätten att den tilltalade hade bedrivit näringsverksamhet i strid med tidigare meddelat näringsförbud. Hovrätten ansåg att gärningen var uppsåtlig och att brottstiden skulle avgränsas till den 24 juli 2018 till den 31 december 2019.

Hovrätten gjorde därmed en annan bedömning än tingsrätten i delar av ansvarsåtalet, särskilt genom att dela upp gärningen i åtalspunkt 5 i två olika brottstyper beroende på tid och genom att ändra brottstiden för näringsförbudet.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för två fall av försvårande av skattekontroll, grovt brott, tre fall av grovt bokföringsbrott och ett fall av överträdelse av näringsförbud. Straffvärdet för den samlade brottsligheten bedömdes motsvara fängelse i två år, och hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till två år.

Hovrätten meddelade också näringsförbud. Förbudets längd sattes till tre år. Hovrätten fann att det fanns förutsättningar för tillfälligt näringsförbud i avvaktan på lagakraftvunnen dom.

Den tilltalade hade varit underkastad reseförbud, men hovrätten ansåg inte att detta eller någon annan omständighet gav skäl att avvika från straffvärdet. Hovrätten uttalade också att det inte fanns något alternativ till fängelse.

I jämförelse med tingsrätten innebar hovrättens dom en ändring både i ansvar och påföljd. Tingsrätten hade dömt till fängelse i ett år och fyra månader och meddelat näringsförbud i fem år. Hovrätten höjde fängelsestraffet till två år men kortade näringsförbudet till tre år. Hovrätten ändrade också brottstiden för överträdelse av näringsförbud.

Hovrätten beslutade vidare om ersättning till offentliga försvarare. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av den tillhandahållna texten.