Misshandel vid ett överklagande till hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel. Den tilltalade överklagade och yrkade frikännande, men hovrätten ändrade bara tingsrättens dom i skadeståndsdelen. Ansvarsfördelningen för brottet och påföljden stod fast, medan det sammanlagda skadeståndet sänktes.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde misshandel. Enligt tingsrätten dömdes den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och fann att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person hade begått den åtalade gärningen.

Av hovrättens beslut framgår att den tilltalade i hovrätten yrkade att han skulle frikännas från åtalet för misshandel och att skadeståndsanspråket skulle avslås. I andra hand begärde han lindrigare påföljd och nedsatt skadestånd. Han godtog den yrkade ersättningen för sjukvårdskostnader. Åklagaren, som också förde målsägandens talan, motsatte sig ändring.

Hovrätten redovisade inte någon annan brottsrubricering än den som tingsrätten använt. Det enda händelsedatum som framgår av materialet är skadeståndsräntans startdag, den 2 december 2020.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde i tingsrättens värdering av bevisningen. Domstolen gjorde alltså ingen annan bevisbedömning än den som redan hade gjorts i tingsrätten. Hovrätten fann därmed, liksom tingsrätten, att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen tillsammans och i samförstånd med den andra personen.

Hovrätten godtog också tingsrättens bedömning i fråga om rubricering, straffvärde och påföljd. I materialet anges att tingsrätten hade avfärdat en nödvärnsinvändning, och hovrätten uttalade att denna invändning framstod som obefogad och att den tilltalade inte hade befunnit sig i en inbillad nödvärnssituation. Hovrätten gjorde alltså ingen ändring i skuldfrågan eller ansvarsdelen.

När det gäller skadeståndet gjorde hovrätten delvis en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten godtog tingsrättens ersättning för kränkning och sveda och värk samt den godtagna sjukvårdskostnaden. Däremot ansåg hovrätten att det inte var visat att målsäganden hade haft inkomstförlust på det sätt som påståtts. Därför skulle ingen ersättning lämnas för inkomstbortfall. Hovrätten fann inte heller skäl att jämka skadeståndet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i skadeståndsdelen. Den tilltalade ska solidariskt med den andra gärningspersonen betala 17 900 kronor i skadestånd till målsäganden, jämte ränta från den 2 december 2020 till dess betalning sker. Tingsrättens skadeståndsbelopp var 24 203 kronor, så hovrätten satte alltså ned ersättningen.

I övrigt stod tingsrättens dom fast. Enligt tingsrätten dömdes den tilltalade för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst 240 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat fängelse i 10 månader. Den tilltalade skulle också betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor enligt tingsrättens dom, men hovrättens beslut innehåller ingen ändring i den delen.

Av hovrättens beslut framgår vidare att staten ska stå för kostnaderna för det tidigare målsägandebiträdet och den offentlige försvararen i hovrätten. Den tilltalade var alltså inte föremål för någon ändring av påföljden, utan hovrätten fastställde tingsrättens ansvars- och straffbedömning och justerade endast skadeståndet.