Grov misshandel m.m.: Hovrätten justerar skadeståndet men låter i övrigt tingsrättens dom stå fast

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom mot den tilltalade i ett mål om bland annat misshandel, olaga hot, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade endast skadeståndsbeloppen till två målsägande. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebar fällande ansvar för samtliga åtalspunkter och fängelse i ett år och fyra månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. Åklagaren yrkade i hovrätten att gärningen under åtalspunkten 1.1 skulle bedömas som grov misshandel och att gärningen under åtalspunkten 1.2 skulle bedömas som försök till misshandel. Åklagaren yrkade också att straffet skulle skärpas. Vidare anfördes att åtalspunkten 1.3 alternativt kunde utgöra ofredande, medan åklagaren godtog tingsrättens bedömning under åtalspunkten 1.4 att det inte var styrkt att målsäganden hade orsakats svullnad.

En av målsägandena yrkade i hovrätten att gärningen under åtalspunkten 1.1 skulle bedömas som grov misshandel och att skadeståndet skulle bestämmas till det belopp som yrkades i tingsrätten. En annan målsägande yrkade också skadestånd med det belopp som yrkades där. Den tilltalade begärde frikännande från samtliga åtalspunkter eller i andra hand ett lägre straff. Han motsatte sig också skadeståndskraven.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för fyra fall av misshandel, ett fall av olaga hot, ett fall av hot mot tjänsteman, ett fall av våldsamt motstånd och ett fall av ringa narkotikabrott. De gärningar som tingsrätten ansåg styrkta avsåg misshandel den 10 maj 2026 vid fyra tillfällen, olaga hot den 10 maj 2026, hot mot tjänsteman den 19 februari 2026, våldsamt motstånd den 10 maj 2026 samt ringa narkotikabrott den 10 maj 2026.

Hovrätten prövade målet med samma bevisning som vid tingsrätten och tog del av inspelningarna av förhören. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten när det gällde om den tilltalade gjort sig skyldig till gärningarna eller hur de skulle rubriceras. Hovrätten delade inte heller någon annan uppfattning om påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten hänvisade till tingsrättens utförliga redogörelse för utredningen och bevisvärderingen och fann ingen anledning att frångå den bedömningen. Domstolen ansåg att det var styrkt att den tilltalade hade gjort sig skyldig till de gärningar som tingsrätten lagt till grund för domen.

När det gällde skadeståndsfrågan instämde hovrätten i tingsrättens bedömning av ersättning för kränkning samt sveda och värk. Dessa delar av tingsrättens dom fastställdes därför.

I fråga om ersättning för lyte och men konstaterade hovrätten att den typen av ersättning förutsätter bestående skadeföljder. För den ena målsäganden visade läkarjournaler att en liten grop i skelettet på vänster kindben hade uppstått och att förändringen fortfarande var synlig vid tingsrättens huvudförhandling. För den andra målsäganden framgick av journalanteckningar att näsan blivit något snedställd, och denne visade också upp näsan vid huvudförhandlingen. Hovrätten ansåg dock att det inte fanns någon skriftlig utredning som visade att läkningsprocesserna var avslutade och att de utseendemässiga förändringarna var bestående. Därför avslogs anspråken i den delen.

När det gäller utlägg gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten avseende resor till och från sjukvårdsinrättningar, läkarbesök och den ene målsägandens kostnader för kemtvätt. Däremot avslogs den andre målsägandens begäran om ersättning för en kostym, eftersom det inte hade visats att ett nytt inköp varit nödvändigt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast på så sätt att skadeståndet bestämdes till 32 291 kronor till en målsägande och 18 625 kronor till en annan målsägande, båda med ränta från den 10 maj 2026. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Det innebär att den tilltalade dömdes för fyra fall av misshandel, ett fall av olaga hot, ett fall av hot mot tjänsteman, ett fall av våldsamt motstånd och ett fall av ringa narkotikabrott. Påföljden var fängelse i ett år och fyra månader.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Skälen för häktning ansågs väga tyngre än intrånget eller men i övrigt. Den tilltalade hade alltså fortsatt häktning kopplad till verkställigheten av straffet.

Tingsrätten hade tidigare bestämt de sammanlagda skadestånden till högre belopp. Hovrätten sänkte alltså ersättningen till de två målsägandena men lämnade övriga ersättningsfrågor oförändrade. En avgift till brottsofferfonden och kostnad för provtagning och analys nämns i tingsrättens dom, men hovrättens beslut i den del texten som lämnats anger endast att i övrigt gäller tingsrättens domslut.