Narkotikabrott och brott mot utlänningslagen stod fast i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott och brott mot utlänningslagen. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet, vilket innebär att fällande dom, påföljd, utvisning, beslag och övriga beslut stod fast. Den tilltalade ska också vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde tre åtalspunkter som tingsrätten fann styrkta. Den tilltalade dömdes för brott mot utlänningslagen avseende perioden 2026-03-01 till 2026-04-09, med rubriceringen brott mot utlänningslagen enligt 20 kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716).

Vidare dömdes den tilltalade för två fall av narkotikabrott, båda med händelsedatum 2026-04-09. Den ena gärningen avsåg narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1 p. och andra stycket narkotikastrafflagen (1968:64). Den andra gärningen avsåg narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 p. och andra stycket samma lag.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från åtalet avseende de två narkotikabrotten och, till följd av detta, att påföljden skulle lindras samt utvisningsbeslutet upphävas. I andra hand yrkade han att återreseförbudets längd skulle sättas ned och att straffet skulle lindras. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten konstaterade att den inte överprövade skuldfrågan för brott mot utlänningslagen, utan att den domen stod fast i enlighet med tingsrättens bedömning. När det gällde narkotikabrotten hade parterna lagt fram samma bevisning som i tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde inte några andra bedömningar än tingsrätten, varken i fråga om skuld, påföljd, straffmätning eller utvisning. Det innebar att hovrätten inte fann skäl att ändra tingsrättens slutsatser i någon del.

Av hovrättens skäl framgår att den bevisning som redan prövats i tingsrätten åter åberopades utan att hovrätten ansåg att den gav anledning till en annan bedömning. Hovrätten delade alltså tingsrättens uppfattning att den tilltalade skulle dömas för de aktuella brotten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes därmed fortsatt till fängelse i 1 år och 3 månader. Utvisningen stod också fast, vilket innebär att den tilltalade utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända under 10 år.

Hovrätten beslutade vidare att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Domstolen angav att det finns risk för att den tilltalade, om han försätts på fri fot, fortsätter sin brottsliga verksamhet och undandrar sig verkställighet av fängelsestraffet, och att häktning därför fortfarande är en proportionerlig åtgärd.

Beslutet om beslag från tingsrätten skulle också fortsätta att gälla. Tingsrätten hade beslutat att förverka beslag tagen narkotika samt kontanter om 10 160 kr. Den tilltalade ska även betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr.

När det gäller ersättning till försvararen beslutade hovrätten att staten ska ersätta försvararen med 19 484 kr. Hovrätten ändrade därmed inte tingsrättens grundläggande utgång, men den redovisade ersättningen i hovrätten. Tingsrätten hade tidigare beslutat om ersättning till försvararen med 61 918 kr. Hovrätten förklarade att staten slutligt ska stå för kostnaden.