Våldtäkt i bostad fastställs av hovrätten

Hovrätten har prövat en överklagad dom i ett mål om våldtäkt och fastställt tingsrättens avgörande i alla delar. Den tilltalade hade yrkat frikännande eller lindrigare påföljd samt att skadeståndsyrkandet skulle avslås, men hovrätten delade tingsrättens bedömning att gärningen var styrkt utom rimligt tvivel. Därmed står fängelsestraffet, skadeståndet och sekretessförordnandet fast.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde åtal för våldtäkt som enligt tingsrätten begicks mellan den 4 och 5 mars 2025. Gärningen ska ha ägt rum i en bostad. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, genom handlingar som innefattade grepp om målsägandens handleder och hals samt ett oralt samlag, gjort sig skyldig till våldtäkt.

Tingsrätten fann den tilltalade skyldig till våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken. Hovrätten prövade tingsrättens dom efter överklagande men ändrade inte brottsrubriceringen eller utgången. Det fanns inga ytterligare åtalspunkter i det material som hovrätten redovisade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten, och förhören spelades upp på nytt i hovrätten. Domstolen redogjorde för att målsägandens berättelse är central i sexualbrottsmål och att en fällande dom kräver att det är ställt utom rimligt tvivel att gärningen har begåtts.

Hovrätten ansåg att målsägandens berättelse var levande, klar, sammanhängande, relativt lång och detaljerad. Domstolen fann att uppgifterna om hur den tilltalade hållit henne runt handlederna och halsen inte var orimliga, och inte heller beskrivningen av det orala samlaget. Hovrätten såg inte heller något i målsägandens agerande under eller efter händelsen som framstod som svårförklarligt.

Vidare ansåg hovrätten att den övriga utredningen gav starkt stöd för målsägandens uppgifter, särskilt de meddelanden som skickades till vittnena direkt efter att den tilltalade lämnat bostaden samt vad som framkom i vittnesförhören. Att målsäganden inte berättat lika detaljerat för vittnena ansågs inte märkligt med hänsyn till det sinnestillstånd vittnena uppfattade att hon befann sig i. Hovrätten noterade också att hennes uppgifter i allt väsentligt varit oförändrade under utredningen.

Den tilltalade hade enligt hovrätten lämnat en trovärdig berättelse, men den var svår att förena med målsägandens omedelbara reaktion efter händelsen och hennes förändrade mående därefter. Även det utlåtande om ett märke på målsägandens hals som åberopades i hovrätten ändrade inte bevisläget, eftersom målsäganden redan i polisförhör uppgett att märket kunde ha uppkommit vid tidigare frivilligt kyssande.

Hovrätten kom därför till samma slutsats som tingsrätten: det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till våldtäkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes alltså för våldtäkt begången mellan den 4 och 5 mars 2025. Påföljden var fängelse i 3 år enligt tingsrättens dom, och hovrätten ändrade inte den bedömningen.

Skadeståndet fastställdes också. Den tilltalade ska betala 220 000 kronor till målsäganden, jämte ränta enligt tingsrättens dom. Hovrätten fastställde även sekretessförordnandet. Något kontaktförbud nämns inte i materialet.

Tingsrätten hade även beslutat om en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor, och hovrätten uppgav att den delade tingsrättens bedömning i fråga om påföljd och skadestånd. I hovrättens beslut angavs dessutom att den tilltalade skulle stå för kostnaderna, och att ersättning skulle betalas till försvararen av allmänna medel.