Våldsamt motstånd och andra trafik- och narkotikabrott prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande från åklagaren och målsäganden mot tingsrättens dom. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Det innebar att den tilltalade inte dömdes för våld mot tjänsteman, att tingsrättens bedömning av övriga skuldfrågor stod fast och att den utdömda påföljden samt skadeståndsfrågorna lämnades utan ändring.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter mot den tilltalade. I tingsrätten dömdes han för hot mot tjänsteman vid två tillfällen, olovlig körning, rattfylleri, ringa narkotikabrott, smitning från trafikolycksplats och våldsamt motstånd. Han frikändes samtidigt från våld mot tjänsteman.

I hovrätten överklagade åklagaren och yrkade att den tilltalade även skulle dömas för våld mot tjänsteman, vilket enligt åklagaren skulle leda till ett strängare fängelsestraff. Åklagaren avstod från sitt alternativa yrkande om förgripelse mot tjänsteman. Målsäganden yrkade att hans skadeståndsyrkande från tingsrätten skulle bifallas. Den tilltalade motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten konstaterade att åtalet för våld mot tjänsteman avsåg samma händelseförlopp som åtalet för våldsamt motstånd, som den tilltalade redan hade dömts för i tingsrätten. Därför prövade hovrätten också skuldfrågan i den del som gällde våldsamt motstånd, eftersom parterna var överens om att det rörde samma gärning.

De åtalspunkter som tingsrätten hade prövat och som därmed stod fast i hovrätten var hot mot tjänsteman den 12–13 juli 2025, olovlig körning den 12 juli 2025, rattfylleri den 12 juli 2025, ringa narkotikabrott under perioden 28 juni–12 juli 2025, smitning från trafikolycksplats den 12 juli 2025 och våldsamt motstånd den 16 juli 2024. Åtalet för våld mot tjänsteman den 16 juli 2024 ogillades i tingsrätten och lämnades utan ändring i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten. I den överklagade delen hölls omförhör med målsäganden, den tilltalade och ett vittne. Hovrätten noterade att de i huvudsak lämnat samma uppgifter som tidigare.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att det var bevisat att den tilltalade gjort sig skyldig till våldsamt motstånd. Däremot ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att bevisningen inte räckte för att styrka våld mot tjänsteman bortom rimligt tvivel.

Målsäganden hade berättat att den tilltalade, efter att ha tagit sig loss, kom flygande mot honom och att han uppfattade ett slag mot axeln. Det stod klarlagt att målsägandens axel gick ur led i samband med ingripandet. Hovrätten framhöll dock att rättsintyget talade emot att skadan orsakats av ett knytnävsslag mot axeln på det sätt som målsäganden beskrev. Vittnet beskrev en tumultartad och utåtagerande situation men kunde inte säga om den tilltalade utdelade något slag. Den filmsekvens som hade åberopats gav enligt hovrätten inte tillräckligt säkert stöd för att ett slag mot målsäganden faktiskt utdelades.

Mot den bakgrunden fann hovrätten inte styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till våld mot tjänsteman. Åtalet i den delen ogillades därför. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågorna och ändrade inte tingsrättens rubriceringar i de delar som låg fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebar att den tilltalade även fortsättningsvis var dömd för hot mot tjänsteman vid två tillfällen, olovlig körning, rattfylleri, ringa narkotikabrott, smitning från trafikolycksplats och våldsamt motstånd, medan åtalet för våld mot tjänsteman förblev ogillat.

Påföljden var fängelse i tre månader enligt tingsrättens dom, och hovrätten gjorde ingen ändring i denna del. Hovrätten noterade också att det fanns särskilda skäl mot att förverka tidigare villkorligt medgiven frihet, något som inte heller hade yrkats av åklagaren.

Skadeståndsfrågorna ändrades inte av hovrätten. Tingsrätten hade avslått målsägandens skadeståndsyrkande men ålagt den tilltalade att betala skadestånd till andra målsäganden. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om skadestånd. Uppgifter om någon häktning eller häktningstid anges inte i materialet.

Hovrätten beslöt även att den tidigare medgivna ersättningen till försvararen skulle stanna på staten. Det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla. Från tingsrätten framgår att en beslagtagen elsparkcykel med nyckel förverkades och att beslaget skulle bestå. Tingsrätten hade också beslutat att den tilltalade skulle betala avgift till brottsofferfonden samt ersätta staten för kostnad för provtagning och analys.