Rån och skadegörelse prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade var dömd för flera brott. Hovrätten ändrade tingsrätten endast i påföljdsdelen. När det gällde åtalspunkten om rån stod tingsrättens skuldfråga fast, men påföljden ändrades till ungdomsvård utan ungdomstjänst. För övriga delar av tingsrättens dom gjordes ingen ändring i hovrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst åtalspunkten 1, som avsåg rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. Enligt hovrätten var det utrett att den tilltalade tog målsägandens mobiltelefon och i samband med detta använde våld mot målsäganden genom att tilldela minst ett knytnävsslag i ansiktet, dra omkull honom och ta struptag. Hovrätten fann också utrett att målsäganden fick smärta, blånad och en sårskada ovanför vänster öga.

Hovrätten hänvisade även till tingsrättens övriga, inte överklagade, delar. Där dömdes den tilltalade för stöld, skadegörelse vid 14 tillfällen, rattfylleri och ringa narkotikabrott vid 2 tillfällen. Tingsrätten hade också dömt den tilltalade för rån, vilket var den del som överklagades.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Hovrätten tog del av förhören från tingsrätten genom uppspelning av ljud- och bildfiler. Mot den bakgrunden fann hovrätten ingen anledning att göra en annan bedömning av vad som hänt.

Den tilltalade hävdade att han inte haft för avsikt att tillägna sig mobiltelefonen och att han bara tog hand om den för att senare lämna tillbaka den. Hovrätten fann dock att detta var motbevisat. Domstolen pekade på att han hade haft flera tillfällen att återlämna telefonen utan att göra det, samt att telefonen när den senare påträffades av polisen visade tecken på upprepade misslyckade upplåsningsförsök. Hovrätten bedömde därför att telefonen tagits med avsikt att tillägna sig den.

Hovrätten ansåg också att gärningen utgjorde rån, eftersom stölden genomförts med våld mot person på det sätt som avses i 8 kap. 5 § brottsbalken. Domstolen lade särskild vikt vid uppgiften om att målsäganden hölls ned på marken medan den tilltalade letade igenom fickorna. Hovrätten bedömde att våldet och omständigheterna inte var av mindre allvarlig art. Därmed stod tingsrättens skuldbedömning fast, och den tilltalade dömdes även i hovrätten för rån.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om påföljden. Tingsrätten hade bestämt påföljden till ungdomsvård förenad med ungdomstjänst om 150 timmar. Hovrätten fann i stället att ungdomsvård var lämplig men att den inte skulle förenas med någon tilläggspåföljd. Skälet var att den tilltalade var över 18 år när gärningarna begicks, att det inte fanns särskilda skäl för ungdomstjänst och att han redan fullgjort hela den utdömda ungdomstjänsten. Hovrätten ansåg därför att ungdomsvården skulle bestämmas utan ungdomstjänst.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens beslut om skadestånd till målsäganden. Inte heller ändrades beslutet om beslag. Den ersättning som avsåg försvarare angavs i hovrätten till 43 870 kr, och staten skulle svara för kostnaden. Av beslutet framgår inte att någon särskild häktningstid redovisades i den utdragna texten.