Grovt vapenbrott och grovt narkotikabrott prövat i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott, vapenbrott och trafikbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på en punkt och dömde den tilltalade för grovt vapenbrott i stället för vapenbrott. I övrigt stod tingsrättens dom fast. Fängelsestraffet bestämdes till 4 år och 6 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter mot den tilltalade och andra medtilltalade, men hovrättens avgörande för den tilltalade rörde framför allt två gärningar i tingsrättens domsbilaga 2. Enligt hovrätten skulle den tilltalade dömas för grovt narkotikabrott den 1 februari 2020 och för grovt vapenbrott den 1 februari 2020. Tingsrätten hade tidigare dömt för grovt narkotikabrott och vapenbrott, men hovrätten skärpte rubriceringen på vapenåtalet till grovt vapenbrott.

Hovrätten utgick också från tingsrättens övriga domslut för den tilltalade. Det innebar att domstolen höll fast vid att han var skyldig till olovlig körning, rattfylleri, narkotikabrott och ringa narkotikabrott samt ringa vapenbrott. Hovrätten ändrade inte dessa delar.

Åtalet om grovt narkotikabrott avsåg att den tilltalade den 1 februari 2020 hade innehaft cirka 1 454 gram amfetamin i anslutning till sin bostad. Åtalet om grovt vapenbrott avsåg olovligt innehav av vapen och ammunition som påträffades i samband med den övriga brottsligheten. Hovrätten konstaterade att vapnen inte var av särskilt farlig beskaffenhet, men att innehavet ändå skulle bedömas som grovt med hänsyn till omständigheterna.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten prövade målet utifrån samma bevisning som tingsrätten i de överklagade delarna, kompletterat med visst nytt vittnesförhör i hovrätten. Den tilltalade åberopade ett vittne som lämnade uppgifter till stöd för hans uppfattning om narkotikainnehavet, men hovrätten ansåg att det vittnesmålet hade lågt bevisvärde eftersom uppgifterna inte gick att kontrollera fullt ut, hade lämnats först i hovrätten och i delar var svårförenliga med annan bevisning.

När det gällde grovt narkotikabrott ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att bevisningen visade att den tilltalade medvetet hade innehaft narkotikan i överlåtelsesyfte. Hovrätten betonade att mängden narkotika var betydande och att detta ensamt talade för att brottet skulle bedömas som grovt. Hovrätten fann att den bevisning som försvaret lagt fram inte rubbade åklagarens bevisning.

När det gällde vapenåtalet konstaterade hovrätten att den tilltalade olovligen hade innehaft vapen och ammunition. Hovrätten utvecklade att ett vapenbrott kan bedömas som grovt när omständigheterna innebär en påtaglig risk för att vapnet kommer till brottslig användning eller att människor skadas. I detta fall hade vapnen förekommit i en miljö där den tilltalade hanterade narkotika i överlåtelsesyfte, vapnen var lätt åtkomliga och den tilltalade var dessutom påverkad av narkotika vid tidpunkten. Sammantaget ansåg hovrätten att gärningen varit av särskilt farlig art och därför skulle rubriceras som grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt narkotikabrott den 1 februari 2020 och för grovt vapenbrott den 1 februari 2020. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebar att domstolen inte ändrade bedömningen av de övriga brotten som tingsrätten lagt till grund för domen.

Påföljden bestämdes till fängelse i 4 år och 6 månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgick till denna nivå och att annan påföljd än fängelse var utesluten. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 4 år, vilket hovrätten alltså skärpte.

Hovrätten uttalade också att det inte fanns skäl att avvika från straffvärdet med hänsyn till att den tilltalade hade varit frihetsberövad under särskilda förhållanden. Beslutet om förverkande av villkorligt medgiven frihet skulle fortfarande gälla. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas.

Hovrätten lämnade tingsrättens beslut om beslag oförändrat. Staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen. Ett ombud fick ersättning av staten med 49 291 kronor. Något skadestånd anges inte i det material som lämnats här. Avgift till brottsofferfonden nämns i tingsrättens dom men hovrätten har i den återgivna delen inte gjort någon ändring av den frågan.