Fyra bokföringsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för fyra fall av bokföringsbrott efter att tingsrätten bedömt att bolagets bokföring varit så bristfällig att verksamhetens förlopp och ekonomiska ställning inte i huvudsak kunnat bedömas. Tingsrätten frikände henne från gärningarna så som de hade rubricerats som grova, men fann att samtliga fyra åtalspunkter i stället skulle bedömas som bokföringsbrott av normalgraden. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet var den tilltalade företrädare för ett aktiebolag och ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Åtalspunkterna gällde flera olika tidsperioder och samma typ av gärning, nämligen att hon hade åsidosatt bokföringsskyldigheten.

I åtalspunkt 1 gällde rubriceringen grovt bokföringsbrott och gärningen avsåg perioden den 1 maj 2021 till den 30 april 2022. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser, bland annat insättningar på bolagets bankkonto, eller att bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Tingsrätten kom fram till att hon skulle dömas för bokföringsbrott, men inte som grovt brott.

I åtalspunkt 2 gällde bokföringsbrott och gärningen avsåg att den tilltalade inte före den 1 november 2022 hade avslutat den löpande bokföringen med årsredovisning för räkenskapsåret den 1 maj 2021 till den 30 april 2022. Tingsrätten fann att hon skulle dömas för detta bokföringsbrott av normalgraden.

I åtalspunkt 3 gällde bokföringsbrott och gärningen avsåg perioden den 1 maj 2023 till den 21 november 2023. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Tingsrätten fann att hon skulle dömas för bokföringsbrott av normalgraden.

I åtalspunkt 4 gällde rubriceringen grovt bokföringsbrott och gärningen avsåg perioden den 1 maj 2022 till den 30 april 2023. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser, bland annat insättningar på bolagets bankkonto, eller att bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Tingsrätten kom fram till att hon skulle dömas för bokföringsbrott, men inte som grovt brott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att bolaget var bokföringsskyldigt och att den tilltalade, som ensam styrelseledamot, verkställande direktör och firmatecknare, hade ansvaret för att bokföringen sköttes. Domstolen konstaterade att bokföring saknades för de aktuella perioderna och att den material som den tilltalade hänvisade till inte uppfyllde kraven på bokföring enligt bokföringslagen. Det gjorde att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

När det gällde skuldfrågan fann tingsrätten att den tilltalade måste ha insett att hennes egna sammanställningar inte utgjorde bokföring i lagens mening och att hon inte löpande bokfört uppkomna affärshändelser. Domstolen ansåg därför att hon hade agerat uppsåtligt. Tingsrätten bedömde också att underlåtenheten att lämna in årsredovisningen inte kunde leda till ansvarsfrihet.

I fråga om rubriceringen bedömde tingsrätten att bristerna hade pågått under drygt två och ett halvt år och avsett betydande belopp, men att brottsligheten inte varit systematisk och att det inte fanns tecken på förslagenhet eller planering. Mot den bakgrunden ansågs brotten inte vara grova.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för fyra fall av bokföringsbrott av normalgraden. Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst i 160 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till sex månader.

Tingsrätten avslog åklagarens yrkande om näringsförbud. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna, och den tilltalade ska inte betala tillbaka någon del av ersättningen till försvararen.