Oaktsam ålfiskare döms till dagsböter

Den tilltalade döms för brott mot fiskelagen efter att ha fortsatt ett otillåtet fiske av ål efter att 120 dagar hade passerat från ålfiskets start. Tingsrätten fann att gärningen begicks av oaktsamhet och att brottet skulle bedömas som brott av normalgraden. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 250 kronor vardera, och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en åtalspunkt. Den gällde brott mot fiskelagen enligt 40 § 1 st och 41 § 2 st fiskelagen (1993:787) i dess lydelse före den 1 mars 2025. Enligt åtalet hade den tilltalade bedrivit otillåtet fiske av ål genom att fortsätta aktivt fiske efter att 120 dagar passerat från ålfiskets start. Det otillåtna fisket uppgavs omfatta totalt 680 kilo ål och ha skett vid fyra tillfällen mellan den 28 september 2024 och den 13 oktober 2024 i en sjö i Linköpings kommun. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begicks med uppsåt eller av oaktsamhet.

Den tilltalade medgav de faktiska omständigheterna men förnekade brott och bestred ansvar eftersom han inte ansåg sig ha handlat med uppsåt eller oaktsamhet.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg genom utredningen och den tilltalades egna uppgifter att det var utrett att han bedrivit otillåtet fiske av ål på det sätt, under den tid och på den plats som åklagaren hade gjort gällande. Frågan blev om han hade gjort detta med uppsåt eller av oaktsamhet.

Domstolen framhöll att den tilltalade hade mångårig erfarenhet som yrkesfiskare av ål och att han var medveten om att han inte fick utföra konsumtionsfiske av ål efter att 120 dagar passerat från ålfiskets start. Han hade också uppgett att han inte hade någon annan licens än den som gällde för konsumtionsfiske av ål. Tingsrätten ansåg därför att hans invändning om att han inte förstått att 120-dagarsgränsen även omfattade den typ av ålfiske han arbetade med, så kallad trap and transport, inte fritog honom från ansvar. Samtidigt ansågs invändningen ha betydelse för bedömningen av uppsåt.

Av utredningen framkom också att den typ av ålfiske som den tilltalade bedrev vid tillfället syftade till att rädda ål genom att förflytta den från sjön till Östersjön. Det var utrett att arbetet utfördes på uppdrag av ett kommunalt bolag och att den tilltalade hade fakturerat och fått betalt även efter 120-dagarsgränsen. Tingsrätten ansåg att det fanns visst fog för hans uppfattning att arbetet var skilt från konsumtionsfiske av ål och därmed inte omfattades av 120-dagarsgränsen. Men domstolen bedömde att den kontroll han menade sig ha gjort inte var tillräcklig. En yrkesfiskare ansågs ha ett långtgående ansvar att ta reda på vad som gäller och vad licensen omfattar.

Tingsrätten fann därför att det inte var visat att den tilltalade varit medveten om risken att han bedrev otillåtet fiske eller att han varit likgiltig inför risken. Genom att fortsätta ålfisket efter 120-dagarsgränsen utan att närmare försäkra sig om att det var tillåtet hade han dock agerat oaktsamt. Han dömdes därför för oaktsamt brott mot fiskelagen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för brott mot fiskelagen enligt 40 § 1 st och 41 § 2 st fiskelagen (1993:787) i dess lydelse före den 1 mars 2025. Brottet bedömdes som oaktsamt och som brott av normalgraden.

Påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 250 kronor, sammanlagt 7 500 kronor. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor i avgift till brottsofferfonden. Något skadestånd nämns inte i beslutet.