Hemfridsbrott i bostad

Den tilltalade döms av tingsrätten för hemfridsbrott efter en händelse den 2 januari 2026 i Sundsvalls kommun. Åtalet omfattade också ofredande samma dag, men tingsrätten ansåg att detta låg inom ramen för hemfridsbrottet och dömde därför inte för två separata brott. Påföljden bestämdes till 90 dagsböter om 50 kronor, och den tilltalade ska även betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen trängt sig in i och stannat kvar i målsägandens bostad den 2 januari 2026. Åklagaren gjorde gällande att detta utgjorde hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § första stycket brottsbalken. I en separat åtalspunkt gjordes också gällande att den tilltalade samma dag hade slagit målsäganden på armen, vilket åklagaren rubricerade som ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. Båda gärningarna angavs ha begåtts med uppsåt.

Den tilltalade förnekade hemfridsbrott och uppgav att hon från början hade fått komma in i bostaden. När det gällde ofredandet varken erkände eller förnekade hon gärningen på grund av bristande minnesbilder till följd av berusning. Målsäganden hördes under målet, och åklagaren åberopade även larmsamtal och händelserapport som stöd för åtalet.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att målsägandens uppgifter var trovärdiga och sammanhängande. Av utredningen framgick att målsäganden och den tilltalade tidigare haft en relation, men att den var avslutad när den aktuella händelsen inträffade. Enligt målsäganden trängde den tilltalade sig in i bostaden när han öppnade dörren för att se vem som ringt på upprepade gånger. Han berättade också att hon inte lämnade bostaden trots att han flera gånger uppmanade henne att gå.

Rätten konstaterade att målsägandens uppgifter fick stöd av händelserapporten och larmsamtalet. Av larmsamtalet framgick bland annat att den tilltalade upprepade gånger sade att hon inte tänkte lämna bostaden. Även uppgiften om att hon slog målsäganden på armen fick stöd av övrig utredning. Tingsrätten ansåg därför att åklagarens bevisning var tillräckligt stark för att lägga målsägandens berättelse till grund för bedömningen. Den tilltalades egna uppgifter ledde inte till någon annan slutsats.

Rätten bedömde att det var styrkt att den tilltalade olovligen trängt in i och stannat kvar i målsägandens bostad samt att hon ofredat honom. Samtidigt ansåg tingsrätten, med hänvisning till att gärningarna utgjorde led i samma händelseförlopp och att våldet var av begränsad omfattning, att det inte fanns anledning att döma för hemfridsbrott och ofredande i konkurrens. Ofredandet ansågs i stället vara omfattat av hemfridsbrottet.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde alltså den tilltalade för hemfridsbrott den 2 januari 2026. Åtalet om ofredande samma dag bedömdes ingå i hemfridsbrottet och ledde inte till en separat fällande dom. Påföljden bestämdes till 90 dagsböter om 50 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 4 500 kronor.

Rätten uttalade att brottslighetens straffvärde motsvarade 90 dagsböter. Dagsbotsbeloppet sattes till 50 kronor med hänsyn till den tilltalades ekonomiska förhållanden. Eftersom hon dömdes för brott med strängare straff än penningböter i straffskalan ska hon dessutom betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor.