Grovt narkotikabrott och narkotikabrott fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och annan brottslighet. Hovrätten fastställer i huvudsak tingsrättens dom, men ändrar påföljden för den tilltalade så att fängelsestraffet bestäms till tre år och sex månader i stället för sju månader. I övrigt står tingsrättens dom fast, inklusive skuldfrågorna och skyldigheten att återbetala försvararkostnader.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande av tingsrättens dom. För den tilltalade gällde prövningen flera brottspunkter. Hovrätten redovisar att den tilltalade, i de delar som inte överklagats, redan enligt tingsrättens dom gjort sig skyldig till dopningsbrott, ringa brott, och narkotikabrott. Hovrätten prövade därefter den överklagade delen om narkotikabrottslighet.

När det gäller den överklagade åtalspunkten om grovt narkotikabrott godtog hovrätten tingsrättens bedömning att den tilltalade och en annan person tillsammans och i samförstånd, enligt en gemensam brottsplan, i försäljningssyfte innehaft och förvarat narkotika. Hovrätten ansåg också att den tilltalade haft rådighet och kontroll över narkotikan i den andra personens bostad, trots att den tilltalade saknade nyckel dit.

Hovrätten fann vidare att åklagaren inte visat mer än att den tilltalade överlåtit narkotika vid ett fåtal ytterligare tillfällen, utöver de fem överlåtelser som inte var föremål för hovrättens prövning. Hovrätten konstaterade också att den tilltalade, enligt utredningen, gjort korta besök vid 13 tillfällen och att det efter flera av dessa besök framgick att han mött upp en tredje person och överlämnat narkotika.

Hovrätten instämde även i tingsrättens bedömning av en särskild åtalspunkt om narkotikabrott, som enligt tingsrättens dom avsåg en gärning under perioden 2025-09-02 till 2025-11-03, och fann att domen skulle fastställas även i den delen.

De brott som hovrätten alltså lät stå fast var dopningsbrott, ringa brott, narkotikabrott under perioden 2025-09-02 till 2025-11-03, narkotikabrott den 2025-09-15, samt grovt narkotikabrott. Hovrätten redovisar inte någon ändring i brottsrubriceringarna, utan endast att straffet justeras.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som i tingsrätten i de överklagade delarna. De videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp, och tilläggsförhör hölls med den tilltalade. Hovrätten tog också del av bland annat hemlig kameraövervakning, hemlig telefonavlyssning, fotografier, beslagshandlingar, jämförelse av videoklipp, skuldlistor, telefonanalys och finansiella utredningar.

Hovrätten fäste stor vikt vid samtalsinnehåll mellan den tilltalade och den andra personen, där ett återkommande tillvägagångssätt kunde utläsas. Enligt hovrätten visade samtalen att den tilltalade först kom överens med en köpare, därefter kontaktade den andra personen och sedan gjorde ett kort besök hos honom. Hovrätten ansåg att samtalsmönstret, ordvalen och instruktionerna som lämnades talade starkt för att den tilltalade inte bara hade kännedom om narkotikan utan också faktisk kontroll över den.

Hovrätten hänvisade också till ett videoklipp som påträffats i den tilltalades telefon. Klippet ansågs med styrka visa att den tilltalade hanterat en del av den narkotika som tagits i beslag. Hovrätten pekade på att det rörde sig om samma typ av narkotika, samma tillverkare, likartad förpackning och delvis överensstämmande uppgifter om bästföredatum och batchnummer. Hovrätten ansåg även att den person som syntes hantera narkotikan i videoklippet troligen var den tilltalade.

Sammantaget fann hovrätten att den tilltalade utövat sådan rådighet och kontroll att han skulle anses ha innehaft och förvarat narkotikan. Hovrätten gjorde alltså inte någon annan skuldvärdering än tingsrätten i denna del, utan instämde i dess bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i skuldfrågorna men ändrade påföljden för den tilltalade. Hovrätten bedömde att det samlade straffvärdet för gärningarna var något lägre än tingsrätten ansåg, och bestämde fängelsestraffet till tre år och sex månader. Hovrätten ansåg inte att det fanns skäl att sänka straffet ytterligare. Den tilltalade skulle därför dömas till fängelse.

Hovrätten prövade också frågan om häktning och fann att den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. För grovt narkotikabrott var inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader, och det ansågs inte uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet.

I fråga om kostnader beslutade hovrätten att den tilltalade ska återbetala kostnaden för försvararen till staten. Hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i denna del. Hovrätten beslutade också att den offentliga försvararen ska få ersättning av staten med 33 595 kr. Någon uppgift om skadestånd eller kontaktförbud finns inte i materialet.