Grov fridskränkning och misshandel ändras i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grov kvinnofridskränkning, misshandel, stöld, övergrepp i rättssak och brott mot knivlagen. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att döma den tilltalade för grov fridskränkning i stället för grov kvinnofridskränkning och genom att bedöma två tillfällen av misshandel i stället för tre. Hovrätten fastställde i övrigt i huvudsak att den tilltalade skulle dömas för de brott som tingsrätten funnit styrkta, men friade från övergrepp i rättssak och från brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Fängelsestraffet bestämdes till 1 år och 9 månader.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade även skulle dömas för övergrepp i rättssak och för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, samt att straffet skulle skärpas. I fråga om åtalspunkten om fridskränkning godtog åklagaren tingsrättens bedömning av vad som var utrett och hur gärningarna skulle rubriceras, men vidhöll andrahandsyrkandet om grov fridskränkning.

Enligt tingsrättens dom, som hovrätten tog utgångspunkt i, avsåg åtalet bland annat grov kvinnofridskränkning under perioden den 7 december 2025 till den 26 februari 2026, misshandel vid tre tillfällen under perioden den 21 september 2025 till den 12 oktober 2025, ringa misshandel den 26 oktober 2025, stöld den 1 mars 2026 samt övergrepp i rättssak och brott mot knivlagen den 1 mars 2026. Hovrätten konstaterade att den tilltalade inte överklagat skuldfrågan avseende skadegörelse, och den delen stod därför fast.

Hovrätten ändrade rubriceringen på delar av åtalspunkt 1. Domstolen fann att gärningarna i punkterna A och B tillsammans utgjorde en misshandel. Den fann också att gärningarna i punkterna E till M skulle bedömas som grov fridskränkning i stället för grov kvinnofridskränkning. För gärningen i punkt J noterade hovrätten att det inte framgick att målsäganden drabbats av yrsel. I övrigt anslöt hovrätten till tingsrättens bedömning av vad som var utrett.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten hölls tilläggsförhör med den tilltalade och målsäganden, och viss ny skriftlig bevisning lades fram. I övrigt var utredningen i allt väsentligt densamma som i tingsrätten. Hovrätten uttalade att den, även med beaktande av vad som framkommit i hovrätten, i allt väsentligt instämde i tingsrättens bedömningar av vad som var utrett.

När det gällde fridskränkningsbrottet gjorde hovrätten en annan rättslig bedömning än tingsrätten. Domstolen konstaterade att den tilltalade och målsäganden hade flyttat ihop den 1 november 2025 och att de därför hade bott tillsammans i fyra månader när den sista gärningen ägde rum. Det ansågs inte ha framkommit några omständigheter som gjorde att de, trots den relativt korta tiden, skulle bedömas som sambor i juridisk mening. Därför kunde den tilltalade inte dömas för grov kvinnofridskränkning. Samtidigt ansåg hovrätten att parterna under samboendet varit närstående på ett sådant sätt att ansvar för grov fridskränkning kunde komma i fråga, och att förutsättningarna för det brottet annars var uppfyllda.

I skuldfrågan i övrigt fann hovrätten att den tilltalade skulle dömas för gärningarna i åtalspunkt 1, med vissa undantag enligt domskälen, samt för stöld. Däremot frikändes han från övergrepp i rättssak och från brott mot knivlagen. Hovrätten delade alltså inte åklagarens och målsägandebiträdets uppfattning i dessa delar.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter. Den tilltalade dömdes för grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2026, under perioden den 7 december 2025 till den 26 februari 2026, i stället för grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken. Han dömdes vidare för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken vid två i stället för tre tillfällen under perioden den 21 september 2025 till den 12 oktober 2025. Ringa misshandel den 26 oktober 2025 och stöld den 1 mars 2026 stod fast, medan åtalspunkterna om övergrepp i rättssak och brott mot knivlagen inte ledde till fällande dom.

Påföljden skärptes från tingsrättens fängelse i 1 år 6 månader till fängelse i 1 år 9 månader. Hovrätten ansåg att den samlade brottsligheten hade ett något högre straffvärde än tingsrätten bedömt. Domstolen framhöll att den grova fridskränkningen omfattade fem fall av misshandel, två olaga hot och en skadegörelse, och att den tilltalade därutöver dömdes för ytterligare tre fall av misshandel, varav ett ringa, samt stöld. Brottsligheten beskrevs som intensiv trots att den pågått under drygt fem månader. Hovrätten betonade särskilt att vissa misshandlar varit förhållandevis allvarliga, att det förekommit våld mot huvudet, att vissa förlopp varit utdragna och att strypvåld förekommit med andningssvårigheter. Ett olaga hot hade dessutom förstärkts med kniv.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten lät även tingsrättens beslut om beslag bestå. Skadeståndsfrågan ändrades inte; hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömningar om ersättning för kränkning och sveda och värk. I hovrätten fick målsägandebiträdet och ett annat biträde ersättning av staten, och dessa kostnader skulle stanna på staten.