Grov misshandel och grov stöld ledde till kortare fängelsestraff i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel och grov stöld. Den tilltalade dömdes även i hovrätten, men fängelsestraffet sänktes från två år till ett år och åtta månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast, inklusive beslutet om häktning och beslag.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två brott som den tilltalade tidigare hade dömts för i tingsrätten. Enligt tingsrättens dom avsåg åtalet grov misshandel den 26 januari 2026 och grov stöld den 6 december 2025. Hovrätten ändrade inte någon av dessa brottsrubriceringar eller skuldfrågan.

Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från ansvar för grov misshandel och grov stöld samt att skadeståndsanspråket skulle avslås. I andra hand begärde han att påföljden skulle lindras och skadeståndet sättas ned. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och gjorde inga andra bedömningar än tingsrätten i fråga om skuld, rubricering eller skadestånd. Därmed stod tingsrättens fällande dom i sak fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten. Domstolen fann inte skäl att frångå tingsrättens bedömningar av vad som hade inträffat eller hur bevisningen skulle värderas. Det innebar att hovrätten inte ändrade tingsrättens slutsats om att den tilltalade var skyldig till grov misshandel och grov stöld.

När det gällde påföljden gjorde hovrätten däremot en annan straffvärdering än tingsrätten. Hovrätten bedömde att den grova misshandeln hade ett straffvärde motsvarande ett och ett halvt års fängelse. De tillkommande brotten ansågs också ha höga straffvärden. Med hänsyn till den tilltalades ungdom och asperationsprincipen ansåg hovrätten att det samlade straffmätningsvärdet för brottsligheten motsvarade fängelse i ett år och åtta månader.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffet bestämdes till ett år och åtta månader i stället för två år. Hovrätten fann att det inte fanns förutsättningar för någon annan påföljd än fängelse.

Tingsrättens beslut om beslag fick fortsätta att gälla. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten nämnde att häktningspresumtion förelåg eftersom den tilltalade dömdes för ett brott som kan ge minst ett och ett halvt års fängelse och eftersom det inte var uppenbart att det saknades risk för återfall i brott.

Skadeståndsfrågan ändrades inte i hovrätten enligt domskälen, men det exakta beloppet återges inte i hovrättens sammanfattade beslutstext. Tingsrätten hade tidigare dömt ut skadestånd till målsäganden, och hovrätten gjorde ingen ändring i denna del. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen och lät staten bära kostnaderna för den ersättningen. Den tidigare ersättningen till målsägandebiträdet i hovrätten skulle också betalas av staten.