Rån i samband med bilfärd och frihetsberövande fastställs i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade dömts för rån. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut i sin helhet. Det innebär att den tilltalade fortsatt döms för rån, att åtalet om överträdelse av vistelseförbud ogillas och att den tidigare påföljden står fast. Hovrätten beslutar också att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett händelseförlopp under natten mellan den 6 och 7 januari 2026, där åklagaren påstod att den tilltalade tillsammans med andra personer tillgrep egendom från målsäganden genom våld och hot om våld. Enligt åtalet förmådde gärningsmännen också målsäganden att lämna ut sin kod och öppna sin mobiltelefon, samt försökte förmå honom att överföra pengar eller lämna ut koder till bland annat bank-id för att genomföra överföringar.

I hovrätten var huvudfrågan om gärningen skulle bedömas som grovt rån, som åklagaren yrkade, eller som rån enligt tingsrättens bedömning. Åklagaren gjorde även gällande att gärningen, om den inte bedömdes som grovt rån, skulle bedömas som rån i konkurrens med olaga frihetsberövande. För den tilltalade gällde överklagandet att åtalet skulle ogillas eller att påföljden och skadeståndet skulle sättas ned.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för rån den 6–7 januari 2026. Hovrätten ändrar inte den bedömningen. Däremot framgår av hovrättens dom att den inte delar åklagarens uppfattning om grovt rån och inte heller anser att ett särskilt olaga frihetsberövande ska dömas ut i konkurrens med rånet. Åtalet om överträdelse av vistelseförbud, som rörde en annan åtalspunkt, ogillas även i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten har tagit del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten, men viss ny bevisning lades fram. Bland annat hördes ett vittne som berättade om kontakter med den tilltalade under den aktuella kvällen och om planer på att träffas. Den tilltalade hördes också på nytt och lämnade uppgifter som avvek från det han hade sagt i tingsrätten. Han uppgav bland annat att det inte förekom några maskerade personer och att en person i sällskapet blev arg och slog målsäganden när denne inte betalade.

Hovrätten gör, liksom tingsrätten, bedömningen att den skriftliga bevisningen i huvudsak ger ett starkt stöd för målsägandens berättelse. Målsägandens uppgifter anses också till stor del få stöd av ett vittne som uppgav sig ha bevittnat delar av händelseförloppet, samt av ytterligare uppgifter från ett annat vittne om iakttagelser när målsäganden återvände till boendet. Hovrätten anser att de uppgifter som den tilltalade och en medtilltalad lämnat i hovrätten framstår som tillrättalagda och att de inte ger skäl att göra en annan bedömning än tingsrätten.

När det gäller vad som tillgreps och vilket syfte förloppet hade anser hovrätten att tillgreppet av mobiltelefonen inte visat att telefonen var upplåst, men att det tydligt framkommit att tillgreppet också skedde i avsikt att få till stånd överföringar av pengar. Hovrätten anser vidare att det är visat att målsäganden utsattes för ett frihetsberövande under bilfärden och att våld och hot om våld användes i samband med tillgreppen. Hovrätten gör även bedömningen att hoten vid ett tillfälle förstärktes med hjälp av en kniv i en lägenhet.

Hovrätten kommer till att den tilltalade och en medtilltalad agerat tillsammans och i samförstånd. För en tredje person, som i hovrätten också var tilltalad, anser domstolen att denne deltagit i frihetsberövandet genom att köra bilen och genom sin medverkan i det samlade händelseförloppet. Hovrätten anser därför att alla tre ska dömas för rån. Däremot bedöms gärningen inte som så allvarlig att den ska rubriceras som grovt rån. Domstolen säger också uttryckligen att det olaga frihetsberövandet inte är tillräckligt självständigt eller kvalificerat för att dömas särskilt i konkurrens med rånet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut. Den tilltalade döms alltså för rån den 6–7 januari 2026. Åtalet om överträdelse av vistelseförbud ogillas. Hovrätten ändrar inte påföljden utan låter tingsrättens straff stå fast, men den exakta påföljden framgår inte av den tillhandahållna hovrättstexten. Av tingsrättens dom framgår att påföljden var fängelse i 3 år och 6 månader.

Hovrätten beslutar att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess att fängelsestraffet får verkställas. Domstolen anger att det för rån inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader och att det inte är uppenbart att det saknas risk för fortsatt brottslighet.

Skadeståndsfrågan lämnas också oförändrad. Hovrätten godtar tingsrättens bedömning och finner inte skäl att sätta ned skadeståndet. Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade solidariskt med andra skulle betala 56 400 kr till målsäganden jämte ränta. Hovrätten ändrar inte denna del.

Hovrätten förordnar dessutom att det som tingsrätten beslutat om beslag och sekretess alltjämt ska gälla. Den tilltalade ska också vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.