Grovt narkotikabrott ledde till fängelse efter hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade yrkade i hovrätten i första hand en icke frihetsberövande påföljd och i andra hand ett lindrigare straff. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffets längd sänktes från två år till ett år och nio månader. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grovt narkotikabrott. Enligt tingsrättens dom avsåg gärningen perioden den 1 januari 2026 till den 2 januari 2026. Brottet rubricerades som grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 5 samt 3 § första stycket narkotikastrafflagen. Hovrätten utgick från att tingsrättens skuldfråga inte hade överklagats i den del som gällde den tilltalade och att denne därför skulle dömas för grovt narkotikabrott.

Hovrätten redovisade att den tilltalade hade gått med på att förvara narkotikan hemma hos sig och att han den 1 januari 2026 innehade narkotikan från omkring klockan 21 fram till omkring lunchtid dagen därpå, då polisen tog den i beslag. Hovrätten noterade också att den tilltalade snart efter att han tagit emot väskan med narkotika ångrade sig och försökte få den som lämnat över den att ta tillbaka väskan. Han undersökte även om någon annan kunde förvara narkotikan. Hovrätten tog dessutom fasta på att han hade vänt sig till ChatGPT för att få hjälp med hur han skulle hantera att han tagit emot narkotika mot sin vilja.

Rättens bedömning och bevisning

Parterna lade fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Hovrätten gjorde ingen annan skuldprövning än tingsrätten i fråga om att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen. Däremot gjorde hovrätten en annan bedömning av straffvärdet.

Domstolen framhöll att straffvärdet vid grova narkotikabrott inte bara bestäms av sort och mängd, utan även av andra omständigheter. Hovrätten ansåg att det kortvariga innehavet, den tilltalades hantering av narkotikan och sambandet med hans bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga gjorde att straffvärdet var lägre än vad tingsrätten hade kommit fram till. I den bedömningen beaktade hovrätten också uppgifter om att den tilltalade inte hade gått i skolan som vanligt sedan lågstadiet och hade problem med sociala situationer, gränssättning och problemlösning.

Hovrätten instämde vidare i tingsrättens bedömning att den tilltalades frivilliga angivelse och uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen skulle påverka straffmätningen. Hovrätten ansåg att hans medverkan varit avgörande för utredningen och att det därför fanns skäl för en relativt påtaglig straffreduktion. Sammantaget bedömde hovrätten att straffmätningsvärdet motsvarade fängelse i ett år och nio månader.

Domslut och påföljd

Hovrätten fann att det fanns särskilda skäl att döma till ett lindrigare straff än det som annars är föreskrivet för grovt narkotikabrott, men ansåg samtidigt att brottets art och det höga straffmätningsvärdet gjorde att någon annan påföljd än fängelse inte var möjlig. Påföljden bestämdes därför till fängelse i ett år och nio månader.

Detta innebar en ändring jämfört med tingsrätten, som hade dömt till fängelse i två år. Hovrätten ändrade alltså endast straffets längd. Beslutet om beslag från tingsrätten skulle fortsätta att gälla. Hovrätten tog också ställning till ersättning till försvarare och beslutade att ersättning skulle betalas av staten, och att kostnaderna för den tilltalades offentliga försvarare i hovrätten skulle stanna på staten. Uppgift om häktning redovisas inte i det material som lämnats här.