Bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll ledde till villkorlig dom med samhällstjänst i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. För den tilltalade ändrades påföljden från villkorlig dom med dagsböter till villkorlig dom förenad med samhällstjänst i 75 timmar. Hovrätten fastställde i övrigt tingsrättens dom i de delar som rörde beslag.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar kopplade till bokföringen i ett bolag. Enligt hovrätten var utredningen densamma som i tingsrätten, och förhören med den tilltalade, en medtilltalad och ett vittne hade spelats upp i hovrätten.

Åklagaren yrkade i hovrätten att de tilltalade skulle dömas för att ha begått brotten med uppsåt och att påföljden därför skulle skärpas. Den tilltalade yrkade i sin tur att han skulle frikännas från ansvar och, i andra hand, att påföljden skulle mildras.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för två fall av bokföringsbrott, båda med hänvisning till 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken, samt två fall av försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen. Det första gärningsintervallet avsåg tiden 2018-09-01 till 2019-08-31 och det andra 2019-09-01 till 2020-03-23. I hovrätten noterades dock att tiden för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll för perioden 2018-09-01 till 2019-08-31 skulle vara 2019-05-28 till 2019-08-31.

Hovrätten redovisade att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i frågan om att den tilltalade haft ansvar för bokföringen och att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts på det sätt åklagaren påstått. Liksom tingsrätten ansåg hovrätten att bristerna inneburit att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas och att det funnits fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet allvarligt skulle försvåras.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma utredning som tingsrätten och tog del av de tidigare förhören. När det gällde skuldfrågan fann hovrätten att den tilltalade haft full insikt i att bokföringsskyldigheten åsidosattes och i vilken omfattning. Hovrätten ansåg därför att gärningarna begåtts med uppsåt.

Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att det fanns ansvar för såväl bokföringsbrott som försvårande av skattekontroll. Det innebar att hovrätten inte frikände den tilltalade och inte heller ändrade brottsrubriceringarna.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för uppsåtliga bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i två månader, men eftersom bokföringsbrott av normalgraden normalt anses vara brott av sådan art att fängelse är den normala påföljden, prövade hovrätten om en icke frihetsberövande påföljd kunde väljas.

Hovrätten fann att den tilltalades personliga förhållanden gjorde samhällstjänst lämpligt. Det saknades anledning att anta att han skulle återfalla i brott, och han hade uppgett att han kunde och ville genomföra samhällstjänst. Påföljden bestämdes därför till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha varit två månader.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till villkorlig dom med 50 dagsböter om 50 kronor. Hovrätten ändrade alltså påföljden genom att ta bort dagsböterna och ersätta dem med samhällstjänst. Avgiften till brottsofferfonden som tingsrätten hade beslutat om nämns inte som ändrad i hovrättens beslut, och hovrätten förordnade även att tingsrättens beslut om beslag skulle bestå.

Det framgår inte av hovrättsavgörandet att den tilltalade varit häktad.