Misshandel i bostad gav fängelse

Den tilltalade döms för misshandel efter ett händelseförlopp den 27 mars 2026 i målsägandens bostad. Tingsrätten fann att målsäganden tillfogades skador genom misshandel och att det var den tilltalade som utdelade slagen mot huvudet med ett tillhygge. Däremot bedömdes inte gärningen som grov misshandel, utan som misshandel av normalgraden. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 2 månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda åtalspunkt, grov misshandel enligt 3 kap. 6 § 1 st. brottsbalken, med händelsedatum den 27 mars 2026. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade ha misshandlat målsäganden genom att med tillhygge slå henne flera gånger i huvudet samt utdela flera slag och sparkar mot hennes kropp och huvud. Det påstods att gärningen skedde i målsägandens bostad och att målsäganden fick sårskador på huvudet, blåmärke runt ena ögat samt blåmärken på armar, ben och bål. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel, men inte för grov misshandel, och fann inte att den del av åtalet som avsåg slag mot kroppen var styrkt.

I målet var det utrett att händelsen utspelade sig i målsägandens bostad, att endast målsäganden, den tilltalade och ett vittne befann sig där samt att det efter händelsen hittades ett batongliknande föremål i bostaden och en glaskross i den tilltalades väska. Målsäganden berättade att hon fått två slag i bakhuvudet med något tillhygge och att hon även minns ett slag mot vänster sida av ansiktet. Den tilltalade bestred gärningen och gjorde gällande att målsäganden fallit och slagit i huvudet. Vittnet lämnade uppgifter som stödde den tilltalades version, men tingsrätten bortsåg från vittnets uppgifter i den avgörande delen.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var detaljerad och i huvudsak trovärdig. Hennes uppgifter fick starkt stöd av journalanteckningar och rättsintyg. Av rättsintyget framgick att målsäganden hade minst tre skador i huvudet, att skadorna starkt talade för trubbigt våld och att de sannolikt hade tillfogats av annan person genom slag med avlångt trubbigt föremål. Domstolen fann att det inte fanns utrymme för att skadorna skulle ha uppkommit på något annat sätt än genom att någon annan tillfogat henne skadorna.

När det gällde frågan om den tilltalade var gärningsman fäste tingsrätten särskild vikt vid att målsäganden i direkt anslutning till händelsen, i polisförhör och under huvudförhandlingen hade uppgett att det var den tilltalade som slog henne. Tingsrätten noterade också att målsäganden i telefonsamtal med SOS uppgett att ”han har slagit mig jättemycket”. Vittnets uppgifter ansågs inte rubba denna bedömning.

Tingsrätten bedömde dock inte att det var styrkt att den tilltalade även hade utdelat slag mot kroppen som orsakat blåmärken på armar, ben och bål. Den delen av gärningsbeskrivningen lämnades därför utan bifall.

Vid rubriceringen bedömde tingsrätten att våldet visserligen varit allvarligt och att den tilltalade hade utdelat flera slag mot huvudet med ett tillhygge bakifrån i målsägandens hem, men att omständigheterna inte var tillräckliga för att bedöma brottet som grovt. Gärningen ansågs därför utgöra misshandel av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel som begicks den 27 mars 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 2 månader. Tingsrätten beslutade att den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Eftersom brottet begåtts under prövotid för villkorligt medgiven frihet förklarades hela den tidigare villkorligt medgivna friheten förverkad.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 111 050 kr. Av domen framgår att ersättningen avsåg kränkning, sveda och värk, lyte och men, vårdkostnader samt viss sakskada, medan yrkandet om ersättning för mobiltelefon avslogs. Ränta ska utgå enligt 6 § räntelagen från den 27 mars 2026. Den tilltalade ska också betala 1 000 kr till brottsofferfonden.

Tingsrätten förklarade dessutom att en beslagtagen hammare, en så kallad glaskross, skulle förverkas och att beslaget skulle bestå. De försvarar- och målsägandebiträdesersättningar som beslutades skulle betalas av staten.