Tingsrätten ogillade grovt åtal och dömde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för egenmäktighet med barn avseende tiden den 2026-04-01 till 2026-05-17. Tingsrätten avslog samtidigt åklagarens yrkande om utvisning. Påföljden bestämdes till villkorlig dom, och den tilltalade ska betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden samt viss del av kostnaderna till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda åtalspunkt. Åklagaren yrkade att den tilltalade och en medtilltalad skulle dömas för egenmäktighet med barn, rubricerat som grovt brott enligt 7 kap. 4 § andra stycket 2 och tredje stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Enligt gärningsbeskrivningen skulle de tillsammans och i samförstånd ha fört bort ett barn under 15 år till Egypten och därefter undanhållit barnet. Det angavs att resan planerats gemensamt, att den medtilltalade reste med barnet från Sverige till Egypten och att den tilltalade finansierade resan genom lån, betalning av resor och överföringar av pengar. Gärningen påstods ha skett mellan den 2026-03-25 och den 2026-05-17 och vara ägnad att hindra vård enligt LVU.

Tingsrätten bedömde att gärningen faktiskt hade pågått från den 2026-04-01 till den 2026-05-17 och att den tilltalade skulle dömas för egenmäktighet med barn, men inte för grovt brott.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att barnet var 14 år vid den aktuella tiden och att den tilltalade var vårdnadshavare. Domstolen fann utrett att socialtjänsten hade haft kontakt med familjen sedan 2025 med anledning av oro för barnet. Den 2026-03-18 beslutade socialnämnden om omedelbart omhändertagande enligt LVU. Beslutet hävdes den 2026-03-20 efter att vårdnadshavarna samtyckt till placering på HVB-hem, men den 2026-03-23 beslutades på nytt om omedelbart omhändertagande, och detta fastställdes av förvaltningsrätten den 2026-04-01.

Domstolen fann att den tilltalade och den medtilltalade hade planerat resan till Egypten och att den tilltalade hade finansierat den. Tingsrätten ansåg också att de, senast när beslutet om omedelbart omhändertagande fastställts den 2026-04-01, måste ha känt till att barnet var omhändertaget enligt LVU. Mot denna bakgrund ansåg domstolen att syftet med resan var att hindra att vård enligt LVU påbörjades. Samtidigt fann tingsrätten att omständigheterna inte var så försvårande att brottet skulle bedömas som grovt. Domstolen lade då särskilt vikt vid att barnet inte lämnats till främmande personer i Egypten utan vistades med sin mamma och därefter släktingar.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för egenmäktighet med barn, med gärningstid den 2026-04-01 till den 2026-05-17. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvarade några månaders fängelse, men fann att det saknades skäl att tro att den tilltalade skulle begå nya brott. Den villkorliga domen förenades inte med böter.

Begäran om utvisning avslogs. Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 15 000 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 maj 2026. Skadeståndet avsåg kränkning; yrkandet om ersättning för sveda och värk avslogs. Tingsrätten beslutade också att den beslagtagna mobiltelefonen skulle återlämnas. Därutöver ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och återbetala 25 000 kronor av kostnaderna till staten.