Hundägare döms för djurplågeri

En kvinna döms av tingsrätten för djurplågeri efter att ha underlåtit att ge sin hund nödvändig vård för allvarliga problem i munhålan. Åtalet avsåg först grovt djurplågeri, men domstolen bedömde gärningen som djurplågeri av normalgraden. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 70 dagsböter. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och ersätta delar av försvararkostnaderna till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt. Den tilltalade skulle enligt stämningsansökan dömas för grovt djurplågeri enligt 16 kap. 13 § andra stycket brottsbalken. Gärningen påstods ha bestått i att hon genom vanvård, bristande tillsyn eller på annat sätt utsatt hunden för lidande utan godtagbara skäl. Enligt åtalet hade detta skett under perioden den 1 januari 2025 till den 7 september 2025 i en bostad i Gamleby. Hunden ska enligt åtalet ha varit sjuk och uppvisat tecken på ohälsa, främst i form av dålig tandhälsa med kraftig tandlossning, omfattande käkbensförlust, tandfraktur, kraftigt med tandsten, blottade tandrötter samt kraftig inflammation i munhålan och vid de tänder som fanns kvar.

I andra hand yrkade åklagaren ansvar för brott mot djurskyddslagen på samma händelseförlopp. Den tilltalade nekade till brott och bestred att hon hade agerat med uppsåt eller någon straffbar oaktsamhet.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att det genom fotografier och veterinärutlåtanden var styrkt att hunden hade de munhälsoproblem som åklagaren beskrivit. Domstolen ansåg också att hunden hade utsatts för lidande i form av smärta och obehag under en längre tid, och att det åtminstone rörde sig om omkring ett års tid enligt det vittne som hörts. Rätten slog fast att den tilltalade, som ägare, objektivt hade brustit i tillsynen genom att inte ge nödvändig vård eller vidta andra åtgärder.

När det gällde skuldfrågan bedömde tingsrätten att den tilltalade inte hade handlat med avsikt att orsaka lidande. Samtidigt ansåg domstolen att hon, mot bakgrund av hur nära hon levde med hunden, åtminstone delvis måste ha varit medveten om den mycket dåliga munhälsan och därmed insett risken för lidande. Genom att ändå inte vidta lämpliga åtgärder ansågs hon ha agerat grovt oaktsamt.

Tingsrätten bedömde därefter rubriceringen. Även om vanvården hade pågått under lång tid och inneburit allvarligt lidande ansåg domstolen att det inte hade framkommit omständigheter som visade att hunden i övrigt inte var väl omhändertagen. Eftersom domstolen bara fann styrkt grov oaktsamhet och inte uppsåt bedömdes gärningen som djurplågeri av normalgraden. Åtalet för grovt djurplågeri bifölls alltså inte i den delen, och någon prövning av det alternativa åtalet redovisades inte som en separat fällande domspunkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Straffvärdet bedömdes motsvara några månaders fängelse, men eftersom det inte fanns någon uppgift om tidigare kriminalitet och ingen risk ansågs föreligga för återfall bestämdes påföljden till villkorlig dom. Den villkorliga domen förenades med 70 dagsböter om 180 kronor, totalt 12 600 kronor.

Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska ersätta försvararen med 14 349 kronor, och den tilltalade ska betala tillbaka 11 479 kronor av dessa kostnader till staten.